Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snabba cash

/
  • Joel Kinnaman kommer att få sitt stora genombrott i rollen som JW i ”Snabba cash”. Foto: Arild Wretblad

Biostaden

Genre: Actiondrama

Premiär: 15 januari 2009

Med: Joel Kinnaman, Matias Padin Varela, Dragomir Mrsic med flera

Regi: Daniél Espinosa

Speltid: 2 tim 4 min

Censur: 15 år

Betyg: 3

Annons

Regissören Josef Fares brukar efterlysa svensk actionfilm. Eftersom Fares och ”Snabba cash”-regissören Daniél Espinosa är bästisar, och eftersom boken ”Snabba cash” i stora delar är ett actionfilmsmanus i romanform, kunde man tro att det skulle smälla rejält här. Att ”Snabba cash”skulle lägga bombmattor.

Och efter inledningsscenerna finns ingen anledning att tvivla. Filmen träffar, som engelsmännen uttrycker det, marken springande. Smågangstern Jorge flyr från fängelset. Ett gäng mafiosos demolerar ett gäng dörrvakter. Språken är spanska och serbokroatiska. Tempot olympiskt störtlopp, komplett med brutna lemmar.

Men så är det som att filmen stannar upp, drar ett djupt andetag, vänder blicken inåt. Entré JW, stekaren som pluggar och festar med eliten men sover med folket, i ett studentrum på tjugo kvadrat. JW vill upp, JW vill framåt, JW vill ha snabba cash. Och länge är filmen, snarare än den där actionburgaren, ett tätt, psykologiskt drama där den hårdaste striden utkämpas i JW:s oroliga själ.

Skådespeleriet är överlag bra och Joel Kinnaman som JW är överlag bäst. Hans stekarstockholmska är så släpig att den lämnar snigelspår, hans blick är både betraktande, sökande och rastlös. Han spelar den splittrade JW så att alla inser att dubbla liv är lika eftersträvansvärt som dubbla magsår.

Även Matias Padin Varelas Jorge känns hundra procent autentisk; en typisk mellanhand som pratar större än han är, som drömmer om att bli Scarface men bara får ärren.

”Snabba cash” har sina brister. Ibland är det svårt, även om du läst boken, att hålla reda på vilka juggar som jagar vilka araber som hämnas på vilka svennar. Filmen har inte störande många longörer, men precis tillräckligt många för att du ska undra varför den inte är tjugo minuter kortare.

Men så kommer de briljanta slutscenerna, och någon lovar ”ingen kommer att bli skadad” och man vet att det betyder att någon kommer att bli skadad, och vapen dras upp och masker dras ner och där är den, den svenska actionfilmen, och någonstans sitter Josef Fares i en biosalong och är riktigt nöjd.

Mer läsning

Annons