Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slöseri med papper

/
  • Nisse Simonson har skrivit Hjärngänget om galna och sjuka politiker och andra kändisar. Synd bara att boken blir en besvikelse.  Foto: henrik Flygare

Annons
Nisse Simonson får applåder och lovord när han håller föredrag och sommarpratar. Produktiv som få har han, efter sin yrkeskarriär som kirurg, också hunnit med åratal av krönikeskrivande, kåserande och har bara i höst släppt två böcker.
Hjärngänget är den fjärde boken i serien om hjärnans funktioner på Jengels förlag och den handlar om sjuka och galna makthavare genom tiderna. "De var så galna att de inte ens borde ha fått köra mathissen på dårhuset", som han sa på Storsjöteatern under bokens släpp.
Det är ett spännande ämne väl värt att skriva en bok om, som Simonson har läst ett otal böcker om under årens lopp.
Det är denna nöjesläsning som ligger till grund för boken och tur är det väl för honom att de allra flesta personerna har gått ur tiden, annars skulle han få många rykten och spekulationer att stå till svars för. Att han själv medger att han inte alltid minns var uppgifterna kommer ifrån duger dåligt som ursäkt.
Det är svårt att koncentrera sig på de intressanta kändisarna som han skriver om när uttryck som "all sannolikhet", "sägs han" och "det spekuleras om" inleder vart och vartannat påstående.
Hjärnsyfilis verkar vara en sjukdom som de flesta, däribland Lenin, Hitler, Schumann, Nietzsche och Idi Amin led av. Kanske var det så, men det är på lösa grunder som Simonson påstår detta när han skriver att "I Amins fall var den sexuella aktiviteten sådan och så riklig att det vore omöjligt för honom att inte drabbas av syfilis".
På tal om sexuell aktivitet så är det både totalt ointressant och mycket underligt att Simonson inkluderat kuriosan om när han miste sin egen oskuld i boken.
Märkliga källor må vara hänt, uppenbara stavfel i en smått makalös mängd gör läsningen tröttsam, men det är de unkna attityderna till kvinnor och folkgrupper som helt får mig att tappa lusten till vidare läsning.
På sidan 20 kallar han en sed som Amerikas urbefolkning har för "rå och apaktig". Kvinnor beskrivs som "liten rulta", "trinda torparfruar" eller som Churchills mor, "en sagolikt vacker nymfoman".
Kanske borde jag inte förvånas, då författaren under en intervju med undertecknad sa att hans leende var äkta eftersom han tänkte på mig naken! LT:s fotograf fanns på plats som ögonvittne, om ni inte tror mig.
Frågan är om inte alla framgångar har gjort att den gode doktorn har drabbats av hybris. Att trycka upp en bok med så många stav- och korrekturfel är ett slöseri med papper och att ta 198 kronor för den i bokhandeln är en förolämpning mot köparna.
Teckningarna signerade Kjell Nilsson-Mäki är dock fantastiska, men så är de ju också det enda i boken som Simonson inte står bakom.
Jag hoppas att Nisse Simonson håller sig till den muntliga ordkonsten i fortsättningen och att han även där tänker till innan han öppnar munnen.

Mer läsning

Annons