Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Släpp bordskanten, Löfven

Egentligen är det lite märkligt. Stefan Löfven är faktiskt rätt tydlig: "Vinsterna måste begränsas avsevärt", säger han, nu senast i onsdagens DN. När Löfven uttrycker sitt hjärtas mening om vinster i välfärden, ligger han väl i linje med den breda massans uppfattning. Men så går han in i verkstaden och ut kommer förslag som inte alls motsvarar det ovan citerade uttalandet.

Förslaget om total insyn i välfärdsbolagens räkenskaper, huvudpunkten i gårdagens utspel, räcker inte för att garantera att skattepengar stannar i verksamheterna. Om ambitionen är att ta bort de felande drivkrafter som riskerar att uppstå i en vinstdriven miljö, behövs mer än ökad transparens och strikta kvalitetskrav. Det som behövs är regler som uttryckligen begränsar vinsten.

S-ledningen måste göra klart att välfärd är en verksamhet som på avgörande punkter skiljer sig från traditionellt företagande. Vi talar inte om en vanlig marknad, där kunderna går runt på en öppen handelsplats och fattar välavvägda beslut. Välfärdens "kunder" är företrädesvis unga och gamla (bland annat dementa), grupper som ofta saknar förutsättningar att bevaka sina intressen. Vidare, visar forskning, är det mycket svårt att reglera mänskliga relationer i kontraktsform; skillnaden mellan att bygga en skola och driva en skola, är måhända ett slitet men likväl betecknande exempel som förtjänar att upprepas. Lika omöjligt som det är att lista allt som ingår i definitionen av en "god förälder", lika ogörligt är det att skriva ett kontrakt som väger in den mängd stora och små och subtila insatser som sammantaget skapar en "god omvårdnad".

Men kan inte vinst vara en positiv drivkraft som leder till bättre verksamhetsformer? Välfärd är inte raketforskning, av Caremas utgifter är 80 procent personalkostnader. Ska man göra vinst har man att välja mellan att minska personaltätheten eller att anställa billigare (lägre utbildad) personal. Det kan svårligen leda till förbättringar i en verksamhet som nästan helt och hållet handlar om mänskliga relationer.

Sverige ska vara en marknadsekonomi, men inte ett marknadssamhälle. Och det är nästan bara i just Sverige som detta är ett kontroversiellt eller politiskt känsligt ställningstagande. I många länder – inklusive länder som i andra avseenden har tänjt kapitalismens möjligheter till det yttersta – är det självklart att välfärdens kärna ska underkastas en strikt reglering. I Storbritannien är det inget konstigt med en konservativ torypolitiker som säger nej till vinster i skolan och vården. I USA är några av de bästa universiteten och sjukhusen icke-vinstdrivna.

Det går alltså att uträtta bra saker utan att blanda in vinstintresset. En slutsats som också borde bli Socialdemokraternas. Gårdagens testballong från Stefan Löfven lyfter inte.