Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förre cykelreportern fyller 85 år

/

– Hej Johan, det är Solbrith på LT, ringer jag och stör?
– Nejdå, det gör du inte.
– Jag har fått reda på att du ska fylla 85 år.
– Jaa, ha-ha, det är sånt som händer!
– Och jag tänkte få göra en intervju med dig.
– Jaså? Jaha, då får jag väl se hur mycket jag kommer ihåg då.

Annons

Samtalet med Johan Roos i Stugun utspann sig i onsdags och jag kunde konstatera att det inte alls var några problem med hans kom-i-håg!
Vi tar det från början. Varifrån härstammar du?
– Jag är född i Fagerdal, Hammerdal, men kom till mina morföräldrar i Stugun, när jag var i fyraårsåldern. Det var så att mamma dog och pappa gifte om sig och fick fler barn. Jag har sammanlagt tre helsyskon och fyra halvsyskon. När jag var fem år emigrerade pappa med sin familj till Kanada och blev kvar där.
Hur upplevde du att du måste flytta från familjen?
– Inte något särskilt, jag var ju bara fyra år. Och jag fick det så bra hos mormor och morfar – jag kände mig hemma där! Morfar var lantbrevbärare, men när jag slutade skolan så blev det skogsarbete för mig. Jag läste dessutom på NKI och tog realen innan jag ryckte in i lumpen.
Hur gick det till när du slog in på journalistbanan?
– Jag började skriva lite i LT och fick sedan jobb på lokalredaktionen i Sveg. Men så behövdes jag hemma så jag bodde i Stugun ett par år innan jag återvände till Sveg. Där gifte jag mig 1951 med Gudrun och där föddes Håkan. 1952 flyttade vi till Hammarstrand där jag började jobba på LT:s lokalredaktion. Jag hade ingen bil på den tiden och LT hade inte råd att hålla mig med någon, så då fick jag en cykel med påhängsmotor – jag blev en motoriserad cykelreporter. Det var ingen match att åka fram och tillbaka till Borgvattnet eller till Stugun!
Hur levererade du materialet till centralredaktionen?
– Jag skickade med postbuss, både text och filmrullar. Men på den tiden fick man minsann ta emot både prenumerationer och annonser. Och mycket blev det när vi hade julsidor!
Berätta om din roll i Qul i Backen!
– Jo, vi var fem personer, bland de som som tyckte att vi borde göra något som liknade Storsjökväll som fanns i stan. Så vi annonserade ända bort till kusten och hade några lokala förmågor som uppträdde. Erik Rudås var konferencier och vi hade sagt att med 300 betalande så skulle det hela gå ihop. Det kom 800 första kvällen! Det här var 1959. Så småningom tog andra över och en av de mest prominenta som uppträdde var Zarah Leander. Då kom det 2200 personer!
När lämnade du Hammarstrand?
– 1960 flyttade vi först till Söderköping där jag fick jobb på Östergötlands folkblad i två år. Sedan gick flyttlasset norröver och jag hade en anställning på Arbetarbladets lokalredaktion i Skutskär, också det två år. Därefter jobbade jag på Länstidningen igen, denna gång på centralredaktionen åren 1964-68 och sedan bar det av till Söderhamn och jobbade Hälsingekuriren fram till pensioneringen.
Johan erinrar sig ett riktigt scoop som han gjorde 1970 i samband med de så kallade Tingshusmorden. Det var fyra-fem personer som hade skjutits ihjäl inne i tingshuset i Söderhamn och när mördaren kom med poliseskort hade Johan förskansat sig i en lägenhet med utsikt över porten till polishuset. Och där fick han en bild som publicerades i många tidningar, bland andra LT.
– Ja, jag vet att till och med Jerusalem Post hade den bilden, myser Johan.
Alla som känner dig vet att du är – och har varit – en stor idrottsutövare. Du har cyklat, sprungit och åkt skidor i mycket stora sammanhang i Sverige och ute i världen.
Nu hör jag att Johan Roos räknar på fingrarna.
– Jag har bland annat sprungit 16 maror, åkt tio Vasalopp, cyklat Vättern runt 23 gånger, åkt Marcia Longa, Dolomitenlauf och gjort långlopp i Japan och Ryssland, Kangarooloppet i Victoria, Australien, ett otal Jämthjulingen, Storsjön runt, Haldo Hanssons, Flyktingloppet och Sverigetempot fem gånger där man cyklar till exempel från Haparanda till Skåne.
Hur i hela världen finansierar man sånt? Var du sponsrad?
(Här får Johan ett riktigt skrattanfall, tydligen var det en enfaldig fråga).
– Nää, jag har sparat ihop till detta själv. Lagt ner pengar på min hobby i stället för på något "tok". Jag har aldrig druckit alkohol, har varit med i IOGT-NTO hela livet och jag har inte rökt heller. Från en del större arrangemang har jag kunnat skriva och få lite betalt för texten – men det har inte blivit några stora summor.
Har du någon gång träffat din familj som emigrerade till USA?
– Jo, det har jag. När jag sprang New York Marathon passade jag förstås på.
Har du dina barn i närheten?
– Håkan bor i Sundsvall där han jobbar som tandläkare och Gunilla bor i Båstad, hon är arkeolog. Sedan har jag barnbarn och till och med barnbarnsbarn som är spridda över Sverige. Men jag är mycket mån om att hålla kontakten.
Vätternrundan cyklade du så sent som 2003, vid 79 års ålder. Cyklar du fortfarande?
– Det gör jag. Men bara för "roos" skull...

Mer läsning

Annons