Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

100 år

/

fyller i dag den 25 mars Margareta Persson, Örnsköldsvik.

Annons

 Högtidsdagen firas i en stor krets av syskon, syskonbarn, syskonbarnbarn och vänner som samlas från när och fjärran för att fira Margareta.

Margareta Persson föddes på torpet Lillnäset i Ytterhogdal, numera en del av Härjedalens kommun i Jämtlands län. Hon var nummer tre i en syskonskara på åtta, varav fyra ännu är i livet. Fadern var skogvaktare och gick bort tidigt, Margareta var då 17 år och vistades hos släktingar på Öland. Under den tiden blev hon fast besluten att utbilda sig till sjuksköterska, trots att familjen efter faderns bortgång hade mycket små resurser. Först gick Margareta långa kursen på Forsa folkhögskola. Efter provmånader och sk läsmånader antogs hon vid sjuksköterskeskolan i Östersund och tog examen till jul 1936.

Efter två års tjänst i Östersund arbetade Margareta i Torsby under krigsåren, med norska flyktingar bland patienterna och tyska permittenttåg på järnvägen utanför nattetid. I slutet av 40-talet kom hon till Örnsköldsvik och var hösten 1950 med om att flytta in i det nybyggda sjukhuset, norra Europas modernaste, och kirurgavdelningen.

Vid den tiden kom penicillinet som en räddare, men Margareta Persson visade sig vara så kraftigt allergisk mot denna medicin att hon inte kunde arbeta med medlet. I stället blev hon röntgensköterska och arbetade därefter som mottagningssköterska med TBC-patienter på centraldispensären i 18 år fram till sin pension.

Margareta bildade inte någon egen familj, men syskonen och deras familjer har alltid stått henne nära och det är faster/moster Margareta som hållit reda på allt som hänt i släkten. Ända fram till 1998 var torpet Lillnäset i Ytterhogdal en samlingspunkt för alla, Margareta bodde där fyra sommarmånader varje år, odlade grönsaker och blommor och plockade bär, och med hjälp av syskonen hölls gården i gott skick.

Resor både när och fjärran blev tidigt ett stort intresse, strax efter kriget åkte Margareta och en kollega t.ex. på motorcykelsemester ut i Europa. Att hålla kontakter med gamla vänner och kurskamrater är fortfarande viktigt, liksom med den stora bekantskapskretsen i Örnsköldsvik.

Handarbeten av alla de slag har alltid lockat, Margareta har aldrig suttit sysslolös och har varit intresserad av att lära sig nya tekniker som flamskvävnad, näversöm, nålbindning, men också att sköta tekniska hjälpmedel som hjälp mot den sviktande hörseln. När hon fick svårt att läsa böcker blev ljudband en räddning.

Träffpunkten på servicehuset Rönnen har varit en självklar vistelsepunkt för Margareta trots att både synen och hörseln sviker allt mer. För ett par år sedan när de fysiska krafterna började avta flyttade Margareta till en lägenhet på servicehuset.

Mer läsning

Annons