Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skriver om och raderar historien

Annons

Fredrik Reinfeldts sätt att skriva historia jämförs bäst med hur Leo Trotskij raderades ur historien när Stalin tagit kontrollen. I Sovjetunionen tog man steget att till och med retuschera bort honom från bilder från den statskupp 1917 som länge kallades Oktoberrevolutionen. Trotskij hade aldrig haft någon roll att spela i den, om man fick tro Stalin.

När Fredrik Reinfeldt inledde moderatstämman i Norrköping med ett tal om den svenska historien, så var socialdemokratin bortretuscherad. Han påstod inte längre, som Moderaterna gjorde för att par år sen, att man stått i första ledet i kampen för rösträtten och i kampen mot apartheid. I stället är det som om sossarna inte funnits.
Reinfeldt nämnde visserligen med gillande de jämlikhetssträvanden som arbetarrörelsens kamp för minskade skillnader innebar. Han låtsas göra den kampen till sin. I ord.

Men i 70-talets kamp för jämställdhet nämnde han inte Socialdemokraterna utan bara de utomparlamentariska grupper som också deltog. Som om inte minst utbyggnaden av förskolan var en socialdemokratisk bedrift som genomdrevs i direkt konfrontion med högern.
När Reinfeldt berättar om sitt besök i turkiska Kulu, som tiotusentals turkar lämnade för att arbeta i Sverige, så väljer han att inte berätta att Olof Palmes gata finns där.
Det stämmer nämligen inte in i Reinfeldts berättelse om vad han kallar ”det galna kvartssekel” då Olof Palme hade stort inflytande i socialdemokratin.
Det var då, under Erlander och Palme som man byggde det samhälle ”som skulle vara så starkt så att människor slipper vara svaga.”

Det kallar Reinfeldt det galna kvartsseklet, och låtsas samtidigt som om Socialdemokraterna inte finns, med syftet att radera Socialdemokraternas roll ur svensk historia.

Syftet är uppenbarligen att i ord i stället knyta an till allt det som är populärt bland väljarna i den socialdemokratiska traditionen, som kampen mot klyftorna.
Jag säger i ord. För när Moderatstämman pryds med slagordet ”alla behövs”, så är det förstås bara en travesti på S-parollen ”Alla ska med” från 2006.

Samma försök att leka med orden är ju sättet att utnämna sig själva till arbetarparti. Men svenskarna vet ju att ett arbetarparti är ett parti av arbetare för arbetare. Det är socialdemokratin tydligare än på länge med Stefan Löfven vid rodret.