Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sköta skogen på eget sätt blev räddningen

De sköter om sin skog på sitt sätt och det kan vara just det som räddade dem från en större katastrof.

– Generellt har vi klarat oss ganska bra, det finns andra som inte gjorde det, säger Kim Woxlägd, skogsägare i Våge.

Annons

Johanna Bogfors och Kim Woxlägd äger sammanlagt 200 hektar skog i områdena kring Våge och Hallbodarna. Skogen och gården ärvde Johanna efter sin morfar. Ett arv som skulle förvaltas av Johanna och Kim som hade ytterst få kunskaper om skogsbruk.

– Det är en gammal skog och man kan väl säga att vi förvaltar den, mer gör vi inte. Vi lever inte av den, vi arbetar både två som lärare och är inte beroende av skogen för att överleva, säger Kim.

Dagen då Ivar drog förbi gården flyttade sig lekstugan en meter, taket på ett av uthusen reste sig och 300 kubik skog föll.

– Det är bara att acceptera. Det är ju trots allt bara skog, framför allt är jag väldigt tacksam att det inte blev några skador på gården. Jag är otroligt tacksam för den tur vi hade, säger Kim.

Men han har en teori om att deras sätt att sköta skogen kan ha räddat den från att inte drabbas mer.

– Först och främst så blev inte det här området så hårt drabbat. Men jag har också förstått att de som skött om sin skog "by the book" har blivit hårdare drabbade än andra. Vi har gallrat lite varstans och tagit de vi behövt, jag tror att det kan vara det som gjorde det för oss, säger Kim.

Någon dag efter att Ivar hade dragit förbi fick paret hjälp med att röja upp i skogen. Drygt en månad senare var timret uttaget från skogen och i väg skickat till sågverk. Med stormen Dagmar färskt i minnet hoppas Kim att stormen Ivar inte ska lämna efter sig ett minus på kontot.

– Vi räknar med att vi inte kommer att gå back, vi hoppas att vi ska klara oss bra, säger han.

Även om vindfällena är borta i dag så är skogen tydligt märkt av Ivar fortfarande. Men så vill också Kim och Johanna ha det.

– Jag vill att det ska ligga kvar träd som blir ett med skogen, jag vill att det ska vara en mysig skog, jag trivs med den som den är, säger han

Men det finns dem träd som ändå sörjs. Kim berättar om en asp som hade en central plats i skogen som Ivar blåste omkull.

– Jag blev ledsen i hjärtat, det var ett speciellt träd. Men det dröjde några dagar efter att det hade fallit då upptäckte jag att den hade blivit älgbetad. Den blev till nytta och vi får ny kunskap om skogen hela tiden, säger Kim.