Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skoog på hög nivå

/

Ulla Skoog och hennes norske vän Trond Lindheim turnerar tillsammans igen, och på Storsjöteatern i går levererade de en helgjuten komik- och musikmix som borde ha upplevts av många fler. Men tyvärr var salongen bara lite drygt halvfull.

Annons

Ulla Skoog är en mästare på publikkontakt och håller tempot uppe i två timmar i sträck utan paus. Hon låter sig avbrytas när någon i publiken hostar, nyser eller skrattar lite för högt. Tar en mikropaus, höjer ett ögonbryn, gör en grimas, fäller en kommentar. Sen plockar hon upp tråden igen och fortsätter, hur avspänt och elegant som helst. Det här är stand up på hög nivå.

Som vanligt hos Ulla handlar det om kärlekslängtan och ensamhet, om kvinnor och män, om meningen med livet. Men det handlar också om politik och vårdköer som ska kapas och i det sammanhanget får de gamla rövarna i Kamomilla stad nya namn. Kasper, Jesper och Jonatan byts ut mot Fredrik, Jan och Göran.

I den moderna sagan om den girige Kung Marknad och hans dotter Dollar-Grynet är det inte en riddare på vit häst och en god fe med magiskt trollspö som reder upp allt i slutänden. Nej, det är vår tids hjältar, James Bond och Lisbeth Salander.

För den som inte upptäckt det förut visar Ulla Skoog i den här föreställningen också att hon är en duktig sångerska. ”Berlin Alexanderplatz” är ett uttrycksfullt nummer där Ulla gör klart att när man spelar klädpoker med Satan spelar det ingen roll om det står tryckt Nike eller Armani på paltorna. Gamla proggaren Wiehes klassiker ”Flickan och kråkan” gör hon bättre än någonsin upphovsmannen själv.

Trond Lindheim är en följsam och skicklig ackompanjatör och medspelare på scenen, och parets vänskapliga svensknorska nabognabb går hem hos jämtpubliken. I början av föreställningen tycker jag att Trond får alldeles för lite utrymme, men han tar för sig mer och mer vad det lider och demonstrerar sin skicklighet vid tangenterna i såväl Chopin som ragtime.

Till sist extranumret, där Ulla Skoog kommer in som Irma Geddon från Medborgarskolan och med pekpinnen i högsta hugg leder oss i en hurtig allsång om jordens förestående undergång. Det sitter som en smäck.

Mer läsning

Annons