Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skivrecension: State of Mud "Hinterland"

Björn Gidlund är mannen bakom State of Mud som nu kommer ut med "Hinterland". En av 10-talets starkaste upplevelser, enligt LT:s recensent Stefan Herdell.

State Of Mud"Hinterland"

(Kullsta Records)

Genre: Amerikana / blues

Betyg: 4

Den första maj släpptes Björn Gidlunds "Hinterland" digitalt. Den finns nu på Spotify och Apple Music. Med förmåner som att man kan göra spellistor i all oändlighet. Av personliga skäl har jag missat "Hinterland" tidigare, så den digitala debuten blev första mötet med State Of Mud i inspelad form. Och oj...

Viss musik gör att man bara slungas tillbaka i tiden. Jag var antagligen 9-10 år. Såg något program på UR om "skolor i Norrland". Det var vinter. Jämt. Det var Staffan och Bengt. Och det var... Amerikana, country, soul och rhythm & blues. Mitt i snöyran.

Antagligen förstod jag där att livet i glesbygd föder samma typ av känslor i vilket av de "rika länderna" man än befinner sig. Vi har det bra. Vi har allt vi behöver. Vi är inte helt panka hela tiden. Ändå mår vi skitkasst, då och då ...

Tillbaka till nutid. Sjuka barn, sömnlösa nätter ... Och mitt i allt, amerikana, rhythm & blues, country, soul.

Jag kan lugnt säga att "Hinterland"s inledande trippel "Dig Me Up", "Falling down" och "Song of woe" har en lugnande effekt på stressade småbarnsföräldrar. Följt av två enkelt vackra ballader "The conceit" och "The sorrow".

Men så mitt i det kommer ett melankoliskt glädjetjut. "Today is a good day" låter som om 70-tals Stones skulle trasha ett högstadiedisco på 80-talet. Samtidigt som den är inspirerad av en canvasmålning av Peter Lucas Erixon. Det finns fler dimensioner än en här, alltså. Fantastiska "Water pearls" är Neil Young och Joy Division genom en vitlökspress uppvispad med jämtländsk tjurskallighet och en vansinnigt vacker melodi. Avslutningen med finstämda "A sorry coming from you", what can not be seen" och majestätiska hymnen "While she dies" är magisk.

"Hinterland" är en platta som stärker. Låtarna håller väldigt hög klass. Här skulle man kunna namedroppa i evigheter, men det tjänar inget till. State Of Mud, är State Of Mud. Inget annat. State Of Mud är här. Och nu. Sen, att det finns avlägsna musikaliska släktingar i andra länder, faller sig rätt naturligt.

"Hinterland" låter som ett soundtrack till nya "True detective", eller varför inte en noirinspirerad serie från Wales? Eller en svensk variant om landet bakom, i samma anda? Låtskrivarhantverket är onekligen uppe i den nivån.

Produktionen är nerskitad. Gråmulen. Medvetet garageoljig. Det gör att hela ljudbilden får fler dimensioner. För mig blir det tilltalande. Det är rent ljuvligt snyggt, mitt i allt diesel och damm.

Komplimenterar man "Hinterland" med Neil Youngs "A letter home" och Daniel Norgrens "The green stone", så tror jag man är hemma. Jag var inte beredd på det här. Men State Of Muds "Hinterland" gav mig en av 10-talets starkaste upplevelser. Hatten av!