Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ska bankerna tillåtas överge landsbygden?

250 bankkontor har försvunnit på tio år. Handelsbanken är de enda som går mot strömmen och öppnar nya. På hälften av de kontor som återstår går det inte längre att ta ut eller sätta in kontanter. Det är inte bara en fråga om säkerhet och efterfrågan, som bankerna vill påskina. Det är också dyrt att hantera kontanter.

Visst är det angeläget att förhindra bankrån på landsbygden, men brottsligheten försvinner inte med kontanthanteringen. Kortbedrägerier är vanliga. Och även om fler och fler sköter bankärenden via mobil, internet och telefon, så saknar fortfarande en miljon svenskar internetuppkoppling. Många föredrar dessutom att handla med kontanter. Ändå tillåts bankerna bestämma över vår vardag.

Banktjänsternas digitalisering fördjupar klyftan mellan stad och land. De flesta kontor som läggs ner eller slutar med kontanter ligger på landsbygden. 130 000 svenskar beräknas ha längre än två mil till en bankomat. Nästan en tredjedel av dem är 65 år eller äldre. Det är inte bara privatpersoner som drabbas, många föreningar och småföretagare tvingas numera ta hand om dagskassorna själva.

Länsstyrelsen i Jämtland ser inget större problem med utvecklingen, trots att de själva pricksäkert beskriver Jämtlands län som ett län som upptar 12 procent av Sveriges yta och där "halva befolkningen får plats i Friends Arena". Målet är att ytterligare "minska kontanterna på landsbygden" genom att uppmuntra användningen av mobila tjänster, skriver myndigheten i en rapport.

Men nedläggningen av bankkontor och bankomater har ändå lett fram till en statlig stödinsats med betaltjänstombud i Gäddede och Ytterhogdal. Insatsen kom av sig när Finansinspektionen drog in tillståndet för bolaget som skötte hanteringen efter misstankar om penningtvätt och finansiering av terrorism (!). Sedan dess ligger länsstyrelsen lågt och "avvaktar utvecklingen på betaltjänstfronten".

I Norge och Danmark är kontanthanteringen skyddad i lag. I Finland kontrollerar Finansinspektionen att glesbygdsbor inte har alltför långt till en bankomat eller en bank där de kan ta ut och sätta in pengar.

Den svenska regeringen hänvisar till en pågående utredning och implementering av ett EU-direktiv på området. Varken S, M eller finansmarknadsminister Per Bolund (MP) vill tvinga bankerna att hantera kontanter genom lagstiftning. Det skulle betyda fler nedlagda kontor, menar man.

I övrigt låter det som det brukar göra från politiskt håll när bankernas makt kommer på tal: "byt bank". Det liknar väldigt mycket den politiska inställningen till bredbandsutbyggnaden i olönsamma områden. Staten ska inte "tränga undan" marknadens egna lösningar. Problemet är bara att marknaden aldrig har betraktat, och aldrig kommer att betrakta, landsbygden som lönsam och intressant att satsa på.

Det är djupt stötande att se hur storbankerna struntar i sina kunder medan staten och skattebetalarna förväntas hålla dem under armarna så fort de vacklar. Om inte bankerna tar ansvar för sina kunder på landsbygden måste de kanske tvingas att göra det genom lagstiftning. Om vi ska avskaffa kontanter i samhället bör beslutet fattas av politiker. Inte av giriga storbanker.