Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sjuka och arbetslösa betalar notan

Annons

En debatt från höger förs nu på temat att den offentliga sektorn visst inte gått miste om några pengar under regeringen Reinfeldts åtta år vid makten. Kommuner och landsting har lika mycket pengar som 2006 till vård och skola, säger de borgerliga glatt. Fast då bortser de förstås ifrån att befolkningen ökat, att penningvärdet inte är detsamma och att medborgarnas krav ständigt ökar.

Det är i mina ögon självklart att regeringen med andra prioriteringar än sänkta skatter, hade kunnat erbjuda ett helt annat ekonomiskt stöd till välfärden än den vi nu har.

I grunden står det politiska valet till hur de ekonomiska resurser tillväxten skapar ska fördelas mellan individ och samhälle.

Många väljare, alltför många, vill uppenbarligen ha både och, när men röstar fram en skattesänkarregering samtidigt som man klagar på läget i välfärdens verksamheter.

Men om det då inte handlar om rena nedskärningar i pengar räknat. Vem har då betalat skattesänkningarna? Det handlar i alla fall inte om det både gamla och nya Moderater kallar "dynamiska effekter".

S-tidningen AiP visar att alliansens samlade skattesänkningar uppgår till 141 miljarder – minus de tre som oppositionen i varje fall tillfälligt lyckades stoppa i höstas.

Samtidigt har den allmänna löneavgiften höjts med lika mycket. Det är mer än en fördubbling sen 2006. Detta är den del av arbetsgivaravgiften som Moderaterna när den infördes kallade för en "löneskatt".

För att kunna använda den till att parera underskott i exempelvis sjukförsäkringssystemet har den samordnats med de andra delarna av arbetsgivaravgiften, som i sig är en del av det löneutrymme löntagarna avstått från i löneförhandlingar. Självklart blir det svårare att löneförhandla om arbetsgivaren samtidigt får ökad kostnad i form av arbetsgivaravgifter.

Det såta paret Reinfeldt/Borg (båda M) har i stället använt sig av den allmänna löneavgiften för att finansiera sina skattesänkningar.

Kan man då säga att löntagarna, som i varje fall fått del av det som oegentligt kallas "jobbskatteavdraget", själva fått betala skattesänkningen genom att denna "löneskatt" höjts. Så är det. Men det är värre än så. För de som verkligen fått betala är alla de löntagare som sen kommit att behöva ersättning från de socialförsäkringar vi här talar om.

Alla löntagare betalar in en avgift som ska falla ut som försäkringsersättning i det fall du blir sjuk eller arbetslös. Regeringen Reinfeldt har sparat stora pengar genom att göra det svårare att komma in i försäkringarna och lättare att ramla ur samtidigt som ersättningarna inte justerats.

Man sparar därmed stora pengar på dessa grupper, men väljer att använda pengarna till dem som är friska och som har jobb. Så kan välfärden också urholkas.

Finansminister Anders Borg (M) och statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har hittat ett smart sätt att finansiera sina skattesänkningar, nämligen via de arbetsgivaravgifter som annars skulle ha minskat i takt med att sjuka och arbetslösa inte får ersättning.