Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sinnenas fest i San Sebastian

Den snäckformade viken La Concha kantas av en båge med gyllene sand och är en av de vackraste stadsstränderna i världen. Lägg till det ett oöverträffat lokalt kök, som varenda bar, finkrog och hål i väggen sätter en ära i att upprätthålla, och du har en oslagbar kombination.

San Sebastian, eller Donostia som är det baskiska namnet, är en charmig kuststad vid kanten av Atlanten i norra Spanien. Här finns ett rutnät av blomstrande små gator med belle époque-arkitektur. Staden är utsedd till Europas kulturhuvudstad 2016, och just nu pågår intensiva förberedelser. Nyligen återinvigdes magnifika kulturcentrumet Tabakalera i det som tidigare var en gammal tobaksfabrik.

En sväng på strandpromenaden längs La Concha är i det närmaste obligatorisk vid ett besök. Här kan man flanera i över sju kilometer utan något trafikljus, och det gör både turister och baskerna själva. Promenaden är lite sliten och ruffig, men full av liv. Nere på stranden spelar stadens ungdomar fotboll och badar i vågorna.

Runt hörnet från strandpromenaden ligger Parte Vieja, San Sebastians gamla stad. Här ligger det massor med pintxosbarer. Pintxos (uttalas pintchos) är den baskiska varianten av tapas med lokal twist, en liten rätt som med fördel ackompanjeras av en öl eller varför inte ett glas Txakoli. Det lokala vita vinet hälls enligt traditionen upp av bartendern från hög höjd ned i tunna glas utan fot. Anledningen är oklar, vissa menar att det är för att för att lufta vinet innan det når glaset, andra att det görs för själva showen.

Pintxos handlar mycket om att tillbringa tid med sina vänner, att gå från bar till bar och äta och dricka gott. Företeelsen kallas txikitear på baskiska, en given sysselsättning för både besökare och lokalbor.

En av de främsta gatorna för detta ändamål är Calle Pescadería, mitt i stadens gastronomiska labyrint. Vi börjar på lekfulla Bar Zeruko som serverar uppfinningsrika och vackra pintxos med modern tappning. En tunn skiva pinfärsk torsk röks direkt på en gallertallrik med en kolbit under, och serveras med en shot grön ärtsoppa. Även en enklare variant med en brödbit, lufttorkad skinka, grönmögelost, sardell och balsamvinäger blir en salt, sött och stark förening som får smaklökarna att stegra.

I Barcelona och Madrid förvaras tapas tryggt bakom glas, men här står de generöst uppdukade på bardisken och lockar till plock. Ta det du vill ha, betala när du är färdig. Servetten slänger du på golvet. Regeln är: ju skräpigare, desto bättre pintxosbar.

En del ställen specialiserar sig på en specifik ingrediens. Tamboril vid torget är känt för sina pintxos på hongos, en sorts Karl Johansvamp fylld med umamismaker. Bar Ganbara excellerar med krabbtarteletter och La Viña serverar en ostkaka som inte är av denna värld, len, gräddig och högst beroendeframkallande.

Bar Nestors specialitet är färsk tomatsallad med en saftig t-bonesteak. Men två gånger om dagen (klockan 13 och 20) serveras det omelett. Då ringlar sig kön lång redan en halvtimme innan, men tack vare en förutseende guide har vi förbokat var sin bit. Den speciella omeletten tillagas länge på låg värme, vilket ger den ett krämigt inre och en perfekt mjuk potatis. Den skärs upp i bitar och skickas på tefat ut i lokalen till lyckligt utvalda. Det hela går väldigt värdigt till, trots besvikelsen hos många som inte fick en bit denna gång.

Lucia Heffernan och Chris Battye har rest från London för att bara äta pintxos hela helgen, men kom för sent för omeletten. Vi delar med oss av våra bitar och får vänner för livet.

– Jag gjorde massor av research innan vi reste hit. Jag ville vara säker på att vi inte missade något. Min favorit hittills är nog ändå A fuego negro och deras molekylära pintxos, berättar Lucia.

Att vandra runt bland barerna i Parte Vieja är som att delta i ett enormt cocktailparty. Gästerna strömmar ut och in på de trånga barerna, tar en drink, äter några pintxos innan de flyter iväg till nästa. Finns det inte plats vid bardisken står man på gatan.

San Sebastian är onekligen en kulturellt levande stad, kulturår eller inte. Förutom de kulturbärande pintxosbarerna har man en erkänd jazzfestival och en internationell filmfestival, och nästan varje dag sker uppträdanden. En grupp traditionellt klädda ungdomar dansar utanför en kyrka. Framåt kvällen dyker ett stort karnevalståg upp med tremetersgubbar i papier maché, åtföljda av musiker som skojslår på folk som kommer i vägen med uppblåsta djurmagsäckar, till publikens oförställda glädje. Senare på kvällen kommer den lokala orkestern El bebe de la bulla, oljudsbebisarna, tutande och bankande på trummor och får alla att stanna upp tills de försvunnit runt nästa hörn.