Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sigrid Rausing lever med sitt förlag

En karriär i familjeföretaget Tetra Pak var aldrig aktuell för Sigrid Rausing. I 20 år har hon verkat för mänskliga rättigheter genom sin stiftelse, men nu ägnar hon dag och natt åt sitt förlag Granta.

Annons

För två decennier sedan köpte Sigrid Rausing en gammal Volvo - för att inte sticka ut för mycket - packade den och körde till kolchosen på den estländska landsbygden. Året 1993-94 var det svåraste under en hård åtstramningsperiod och väl framme blänkte Volvon ändå som en diplomatlimousin bland alla rostiga Lador i det tidigare sojvetiska jordbrukskollektivet.

– Det var hårt och fattigt, men också ytterst stillsamt. När ekonomin kyls ner så hastigt sprider sig en tystnad över landet. Trafiken stannar upp, människor har inte råd att köpa bensin. Det blev en lugn nordisk motsats till London och den var vilsam för mig. Och ganska svår för de två amerikaner som var där samtidigt, berättar hon när vi ses på ett hotell i Stockholm.

I boken "Anteckningar från en kolchos", som nu kommer på svenska, berättar hon om året som hon tillbringade på den fattiga kolchosen, där jorden var mager och förutsättningarna hårda även med estniska mått mätt. Hon var där för att samla material till sin avhandling i antropologi, om hur människor långt ute på landet såg på de historiska skeenden som utspelat sig på deras mark.

Det var under den här perioden som Sigrid Rausing bildade sin fond, Sigrid Rausing Trust, som varje år skänker över 200 miljoner kronor till olika organisationer som verkar för mänskliga rättigheter. Att arbeta inom familjeföretaget Tetra Pak var aldrig aktuellt - "det var ett starkt meritokratiskt företag" - och det är många år sedan hon sålde sin andel.

Mänskliga rättigheter är det område hon sätter främst. Under intervjun berättar hon om ett fall som nyligen upprört henne: en äldre man som dog fastspänd på en brits efter att ha gripits av brittisk gränspolis.

– På senare år har vi fått alltmer kunskap om hur mänskliga rättigheter förtrycks även i demokratier, ofta i kampen mot terrorism, i Israel och Sri Lanka men även i Storbritannien.

Den nya främlingsfientligheten som vuxit fram i England stör Sigrid Rausing, hon som också är ett slags ekonomisk immigrant.

– Misstaget vänstern gjorde var att de höll med de invandrarkritiska. Plötsligt tyckte alla att Labour "släppt in" för många. Samtidigt blandar man termerna vilt. Asylsökande, ekonomiska immigranter och andra grupper klumpas ihop i helt missvisande siffror. Jag känner stor solidaritet med polacker, rumäner och andra ekonomiska emigranter och asylsökande. Välkomna säger jag.

Engagemanget för mänskliga rättigheter lyser igenom även i det Sigrid Rausing främst ägnar sin tid åt i dag: förlaget Granta som består av den litterära tidskriften Granta samt två förlag. Ian Cobains bok om Storbritanniens utveckling av tortyrmetoder finns i utgivningen, liksom Dan Josefssons bok om Thomas Quick-fallet. När hon får frågan om hon ser på förlaget som välgörenhet skrattar hon:

– Ett bittert skratt. Det är klart att jag vill att de ska gå runt. Böckerna går bra, framförallt Granta Books. Tidskriften Granta kommer vi däremot aldrig tjäna pengar på.

Trots att förlaget aldrig varit någon vinstmaskin har hon uppskattat att det är en kommersiell verksamhet, med en snävare horisont än i välgörenhetsarbetet. När hon konverterade till judendomen innan hon gifte sig läste hon om förpliktelsen att lämna världen bättre än den varit, en tanke som kan kännas klaustrofobisk i sin vidhet:

– Du gör ditt bästa, men hur mycket kan du egentligen påverka?

– Men det är något jag haft med mig starkt ända från barndomen, det är hela poängen med våra liv. Det är klart att man måste göra vad man kan, även om det inte är lätt.

Elin Viksten/TT

elin.viksten@tt.se