Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sigrid Falk

Annons

Sigrid Falk, Alsen, har avlidit i en ålder av 91 år.

Hon föddes 21 september 1921 i Winnipeg, Kanada.

Sigrid var dotter till Carl och Brita Wadelius, och syster till Kerstin och Gustav.

Hos mormor/farmor fanns det alltid tid och plats för alla. Framför allt för oss barnbarn.

Trots att hon var överhopad med arbete, sysslor, ideella uppdrag och ofta på språng fanns där ständigt tid och rum för oss alla.

Vi har alltid känt oss välkommen och hemma hos Sigrid i Viken. I hennes överbelamrade hem fick vi barnbarn husera fritt i denna skattkista av prylar, där var sak hade sin alldeles egen historia.

Vi fick klippa, klistra, sy, brodera, snickra och hugga ved med skarpa verktyg, med orden ’’De e så man ler seg’’.

Där lekte vi bland knyppeldynor och trasmattenystan i en trygg miljö utan omvärldens alla bekymmer.

Vi fick verkligen lära oss allt: att spela poker och spader två i nattsärken, doppa hemgjorda skorpor i översockrat te.

Till radions Ring så spelar vi satt vi och imponerades av hennes kunskaper och allmänbildning. Gissa om vi var stolta när hon kom fram i radion och slog Hasse Tellemar på fingrarna när det gäller både kams och pitepalt!

Sigrid lärde oss bordsskick och att äta med kniv och gaffel. När hon satt mitt emot oss blev det så att vi samtliga än i dag håller besticken tvärt emot den övriga världens befolkning.

Vi fick veta att stövlarna skulle prepareras med folie för eventuella grävlingsattacker när vi lekte i skogen, där vi byggde kojor och plockade smultron på strån som vi gjorde halsband av.

Vi hade picknick i Glösafallet och tolkade hällristningarna med våra egna fantasier. Sigrid nickade, skrattade och höll alltid med i att det kan ha varit så det gick till.

Vi fiskade abborre med utterbrädan då det tydligen var tillåtet hela sommaren i Alsensjön!

Sigrid rodde och vi trasslade med linor och stökade. Sedan stekte vi fisken över öppen eld med mängder av salt och smör.

Efteråt lekte vi i bäcken tills någon trillade i. När någon ropade på hjälp så kom Sigrid farande med storstövlarna i bara "innaböxa med papiljottan i håre" iförd den lila plyschsärken.

Vi fick ofta höra och uppleva en av hennes många ledstjärnor! Om man skrattar mycket blir livet längre…

Och mormors/farmors liv blev långt, lyckligt och mycket glatt.

Hon lärde oss att det är viktigt med bra råvaror i matlagning. Fisk, älgkött och mandelperan var hörnstenarna i denna basföda.

Blåbärsoppa, ris a la Malta och fattiga riddare med hemkokt hallonsylt, rumstempererad hushållsost från skafferiet på hembakt tunnbröd. Toppat med kokkaffe och hembakade krus från burkarna i bastun, där aldrig någon människa kan ha bastat.

Juldagarna i Viken med alla familjemedlemmar och respektive var årets höjdpunkt där torpargrunden sattes på hårda prov. Bland god hemlagad mat med högt i tak trängdes vi så att kondensvattnet rann efter rutorna. En tradition ingen ville missa, än mindre glömma.

Om vintrarna skottades det snö och byggdes snökojor tills stjärnorna lyste klart. Vi tog ofta en lång tur med sparken kring ett vintergnistrande Glösa. Det fanns alltid tid till att sitta på sparken och bara titta upp mot himlen och vänta på stjärnfallet som för med sig en önskning.

Nu önskar vi inget annat än att Sigrid är i himlen bland alla änglarna där hon hör hemma.

Hennes resor och berättelser har satt djupa spår hos oss som sitter i än i dag. Hon reste överallt! Från öst till väst. Många turer till Spanien. Hon sökte sina rötter i Nordamerika och bjöd oss alla till Egypten för att vi skulle få uppleva pyramiderna på plats.

Hon hälsade på oss då vi i vuxen ålder bodde både i USA och i Schweiz, trots att hon i själva verket var en riktig lokalpatriot och älskade Alsenbygden över allt annat.

Vi fick nöjet att följa med otaliga gånger då hon hjälpte sina medmänniskor i och kring sin hembygd.

Farmors/mormors generositet och givmildhet har aldrig haft några gränser. Vi är så oerhört stolta och tacksamma över att få vara en del av allt detta. Det hoppas vi har spridit sig kring våra nära och kära likt ringar på Alsensjöns klaraste vatten.

Vi älskar och saknar mormor/farmor oerhört mycket.

Tack för allt.

Jeffen, Råss-Råss, Malinna, Macke-Dosen, LichtKari, LichtMaria och Tammadodis