Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sigge räv och katten Bruno

LT fyller 90 år i år. Många profiler har passerat i spalterna. En del har jobbat upp mot 40 år på tidningen – och har hunnit bli välbekanta ansikten. Vi har bett dem att se tillbaka och berätta om sitt bästa minne från sin tid på Länstidningen.

Klicka här för att läsa tidigare delar i artikelserien

Annons

Det var en ovanligt trist och regnig tisdag i slutet av augusti 2005, som nyhetschefen tittade in på mitt rum.

– Janne, vi ska ha ett uppslag på lördag som ska handla om Häggenås. Vore det inte kul om du tog en sväng dit och gjorde några trevliga knäck? Det räcker med tre–fyra stycken och du får hela dagen på dig.

"Jättekul", tänkte jag, medan det sista beska kaffet från automaten blev urdrucket och jag satte mig i LT-bilen några minuter senare. Väl framme i Häggenås hade regnet tilltagit och byn var lika folkrik som Stortorget i Östersund. "Det här blir inte lätt. Hur ska man kunna göra reportage i en by som är helt tom på folk", var min undring när jag svängde in på Icas parkering.

Efter en stund dök det upp en bil till på parkeringen och hoppet tändes. Äntligen tecken på liv. Jag dök på den något förvånade mannen i bilen och förklarade mitt dilemma.

– Här händer absolut ingenting, sa mannen och mitt hopp slocknade direkt.

– Finns det ingen som har någon annorlunda hobby, någon som är duktig att snickra eller väva? Jag är beredd att skriva om allt bara du ger mig ett tips.

Mannen skakade på huvudet och han började nog tycka att den där reportern var en ovanligt jobbig figur.

– Någon som har ett annorlunda husdjur då, vädjade jag.

– Husdjur, sa mannen i bilen. Hmm. Okej, vi gör ett försök. Följ efter mig så ska vi åka till en gård en bit härifrån.

Jag följde efter mannens bil och jag undrade vad som väntade när vi kom fram. Efter några kilometer stannade han och vi var framme vid ett hus som låg på höjderna ovanför Häggenås.

– Barnen på den här gården har haft besök av en räv vid ett flertal tillfällen under sommaren. Jag tänkte om vi har tur så kanske den kommer fram.

"Och hur stor är chansen till det", tänkte jag uppgivet, samtidigt som två barn kom ut ur huset.

– Hej, jag har hört att ni har haft en räv på besök här i sommar, stämmer det?

– Ja, vi har en räv som vi döpt till Sigge, som kommer ibland om vi kallar på honom.

– Vill ni prova att ropa på honom nu?

– Det kan vi väl, sa barnen och gick mot skogsbrynet.

– SIGGE, SIGGE, SIGGE, ropade de allt vad de orkade.

Vi väntade en stund och så ropade barnen igen. Efter några minuter hörde vi något från skogen och helt plötslig dök Sigge räv upp och undrade om det var något ätbart på gång. "Det här kan bli riktigt bra", tänkte jag när barnen matade Sigge med korvbitar. Sigge åt ur barnens händer och brydde sig inte ett dugg om kameran.

Nu dök familjens katt upp på arenan. Hon satt på bron ett tag och betraktade Sigge. Efter stund sträckte hon på sig lite lojt och gick ner på gården och fram till räven. Sakta närmade sig katt och räv varandra och till slut blev det en puss, mitt på gårdsplanen. Efter en stund tyckte katten att räven var alltför närgången och gav honom en rak tass på nosen. Räven backade undan och undrade nog vad som stod på. "Vilka bilder tänkte jag ... Nu är det mesta av Häggenåsreportaget i hamn."

Jag tackade mannen i bilen och barnen på gården och satte mig i LT-bilen. Jag ringde till nyhetschefen och berättade vad jag nyss hade upplevt.

– Kanon, sa hon. Det kör vi redan i morgon. Du får ett uppslag.

Dagen efter hade LT ett helt uppslag om räven Sigge. Dessutom var den stora bilden på ettan på Sigge och hans kompis, katten. På morgonsamlingen samma dag log nyhetschefen mot mig.

– Du Janne, kan du åka till Häggenås och göra några reportage. Vi ska ha ett uppslag därifrån på lördag ...

Jan Andersson

Läs nästa vecka: David Stark berättar om tiden på nöjesredaktionen under senare delen av 1990-talet, och hur LT Nöjes nya rocklexikon blev till.