Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Séraphine

Bio Regina

Genre: Drama

Premiär: 26 juni 2009

Med: Yolande Moreau, Ulrich Tukur, Anne Bennent med flera

Regi: Martin Provost

Speltid: 2 tim 1 min

Censur: 11 år

Annons

Betyg: 4 Tillsammans med bland andra Henri Rousseau räknas Séraphine Louis (1864-1942), sedermera Sèraphine de Senlis, till de självlärda konstnärerna, de så kallade naivisterna, och det här är filmen om hennes liv.

Hennes talang upptäcktes av den tyske konstkritikern Wilhelm Uhde, som under en vistelse i Senlis plöstligt blir varse att hans hushållerska, Séraphine, är kapabel att skapa konstnärliga mästerverk.

Uhde tar genast Séraphine under beskydd och hon går från att skura golv i Senlis till att ställa ut konst i salongerna i Paris.

På det ytliga planet får ”Séraphine” en att bli medveten om Séraphine de Senlis som konstnär.

De gigantiska klasarna av vindruvor sida vid sida med blomsterarrangemang och buketter i de mest fantastiska färger lockar till ett visst intresse, men det är inte det som är filmens styrka, och inte heller dess huvudsyfte, inbillar jag mig. För, i ett djupare perspektiv är det här naturligtvis historien om en längtande, älskande, och, psykiskt sjuk kvinna. Man anar den förälskelse Séraphine hyser för sin (homosexuelle) mecenat Wilhelm Uhde, som i sin tur besvarar hyllningen med en än mer lidelsefull beundran för Séraphines konst. Någon erotisk affär är det inte tal om. Ändå osar ”Séraphine” av lusta, av dofter och av...kanske just erotik. Kameran är smeksam när Séraphine stryker en svettig hårslinga ur pannan, när smöret i sin skål i köket slafsar till under hennes traktering, och när hon blandar till färg av kadaverblod, stearin och diverse kroppsvätskor.

Regissören Martin Provost har fångat tidsmiljöerna på ett ypperligt vis och med god draghjälp från Yolande Moreau berättas så historien om Séraphine, från framgång till fall på ett mentalsjukhus där hon senare avlider.

Filmen vann sju César Awards, den franska motsvarigheten till Oscarstatyetten, tidigare i år, och jag är inte förvånad.

Mer läsning

Annons