Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sentimental stadsvandring

/
  • Det äldsta minnet som kommit in till ”Den dolda staden”-projektet var ett handskrivet brev med minnen från 1927.
  • ”Den dolda staden” bjuder på en en annorlunda stadsvandring genom Östersund. Foto: Henrik Flygare

Vinterfestivalen anordnar en stadsvandring genom invånarnas egna minnen av Östersund.

Annons

Sedan årsskiftet har Vinterfestivalen samlat in folks minnen från Östersund till projektet Den dolda staden. Nu har 35 minnen kommit in och till och med söndag sker stadsvandring genom staden via folks minnen. När fler minnen samlats in är tanken att de ska ges ut i bokform.

– Lite som en annorlunda cityguide i pocketformat, säger Malin Palmqvist, informationsansvarig under Vinterfestivalen.

Stadsvandringen börjar på Stortorget och guiden Malin Palmqvist delar ut en karta där alla minnen finns utmärkta. Sedan berättar hon bland annat om minnen från hösten 1968 och den första Storsjöyran 1983.

Nästa minne tar oss till O’Learys och är ett minne från Källar’n 2002 som då fanns i samma lokaler. Malin läser minnet som är inskickat från en kvinna som här i garderobskön träffade den kille som hon i dag väntar sitt första barn och bor ihop med.

– Mina föräldrar träffades också här, berättar Malin.

I gränden mittemot Gamla kyrkan får vi ta del av det äldsta minnet, som är från 1927. Malin skickar runt sin Iphone så att alla deltagare ska få se det handskrivna brevet och läser sedan upp det.

– Den första september började jag skolan och första klass. Det blev inte mycket skolgång då. Vi bodde på Kyrkgatan, mitt emot Gamla kyrkan. Det började med att sex barn i gården fick difteri, bland annat min lillebror och syster. Två veckor skulle vi vara hemma. Så kom min lillebror hem med scharlakansfeber. En vecka till ledigt. Första oktober skulle huset tömmas. Vi hade fått lägenhet på söder, en gammal ruggig kåk. Den dagen blev jag sjuk. Satt på flyttlasset och frös. Men efter tre veckor började jag skolan igen.

Vid Åhléns får vi höra om minnet från en kvinna som växte upp i Östersund och på 60-talet åkte skidor genom varuhuset Tempo. Vandringen på Östersunds slaskiga gator avverkar även minnen från Storgatan 23, Rådhuset, Gamla A4, Gamla teatern och avslutas på Thoméegränd. Vandringen tar omkring 45 minuter och bjuder deltagarna på en del skratt och igenkännanden.

– Det är intressant med det som finns i en stad men inte syns, säger Malin Palmqvist.

Mer läsning

Annons