Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Semla och gris ersätter kors

/

En glad gris, en tjock motorcyklist eller en semla. Dödsannonserna blir mer och mer personliga och säger allt mer om den döde.

Annons

I slutet av 70-talet släpptes den första blomman in. (Länstidningen i Östersund var den första. Red:s anm.). Tjugo år senare blev det okej med djur.

Den som i dag bläddrar sig igenom tidningarnas dödsannonser ser både katter, hundar, båtar och musikinstrument.

– Allt fler vill i annonsen beskriva personen som är avliden. Tidigare skulle den bara meddela att personen hade dött, säger Curt Dahlgren, professor i religionssociologi vid Lunds universitet.

I den tidning han har framför sig när TT ringer reagerar han bland annat på ett garnnystan, en saxofon och på något så ovanligt som en semla. Annonsen avslutas dessutom med ”Boogity boogity shoo”, tre ord ur den svängiga låten ”Who put the bomp”.

Dahlgren gillar de ovanliga annonserna.

– Semlan berättar ju något för mig om den här personen som korset i annonsen ovanför inte gör. Jag tror att man vill säga att nu har vår semleälskare dött.

Några få gånger har Dahlgren reagerat negativt på dödsannonser. Som när han såg ett tecknat grishuvud.

– Men jag ändrade mig när jag läste texten. Då såg jag att grisen såg väldigt glad ut och förstod att den hade koppling till den avlidnes smeknamn.

Till de mer ovanliga annonserna hör också en tecknad, stort leende motorcyklist med texten: ”Nu har glade, tjocke NN dött”. Den annonsen gillade han också, trots att många andra säkert tyckte att den var opassande.

Några större risker för övertramp när kreativiteten i annonserna släpps fri ser han inte.

– Tidningarna har ju regler liksom begravningsbyråerna. Sådant som blir för internt eller stötande tar man inte in.

Mer läsning

Annons