Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Scotts

/
  • Scotts har lockat en ny slags publik till branschen: Den som inte dansar. Från vänster: Per-Erik ”Lillen” Tagesson, trummor, Claes Linder, keyboard, Henrik Strömberg, sång och gitarr, och Roberto Mårdstam, bas.  Foto: Pressbild

LT fick ett snack med Scotts trummis Per-Erik ”Lillen” Tagesson.

Annons

Det råder rena rama Scotts-febern. Varför är ni så populära tror du?

– Under Dansbandskampen lyckades vi med konststycket att nå fram, mycket för att vi har en sångare med världens bästa leende. Sen har vi också haft tur med låtval och lyckats spela dem ganska hyfsat.

Blev ni arga när Larz-Kristerz slog er i Dansbandskampen?

– Folk har ju alltid pratat om konkurrensen mellan oss, men vi har faktiskt aldrig känt den. Vi har jäkligt kul ihop och det har vi haft sedan första helgen.

Ni bildades 1992. Hur tycker du att dansbandskulturen förändrats sedan dess?

– Det finns fortfarande många fördomar om branschen men jag tror att folk börjar förstå att kulturen är så mycket bredare än den var för 20 år sedan.

Er senaste skiva ”På vårt sätt” har sålt platina, och nu är ny skiva på väg. Berätta om den.

– Vi jobbar för fullt i studion och skivan beräknas komma i juni. Fansen kommer att känna igen sig, vi gör inga lappkast eftersom vi känner att vi har ett ansvar gentemot publiken. Än så länge har skivan inget namn, vi får se vad Bert har för förslag.

Det finns de som tycker att era spelningar mer är en tävling om vem som står närmast scenen och kan skrika Henrik högst.

– Jaså, ha ha, jo visst kan jag hålla med om det till viss del. Vi har fått en helt annan publik än vi hade förut, nu vill de inte bara dansa till oss, nu vill de se på oss också. Vi har fått en stående publik.

Vad tycker ni om det?

– Det är självklart kul, hela branschen behöver det. På vissa ställen har man svårt att ta till sig att folk står och bara lyssnar, arrangörerna vill inte stöta sig med dansarna. Men vi kan inte stänga ute en ny slags publik, för det är precis det som behövs för att kulturen inte ska dö som fenomen.

Ni har turnerat väldigt flitigt den senaste tiden. Vad gör ni i bussen mellan spelningarna?

– Vi sover. Sömn är bristvaran nummer ett. Så kul är Scotts.

Har ni, precis som Larz-Kristerz, andra jobb vid sidan av scenen?

– Nej, vi var tvungna att sluta jobba. Höll jag på att säga. Det är ju jättebra.

Vad gör du om du har en dålig dag och vet att du måste stå där och le ändå?

– Det är vårt jobb, så är det. Alla har dåliga dagar och det gäller att ha en hög lägstanivå. Man får aldrig visa det för publiken som är där för att ha en kul kväll. Det är det allt handlar om.

Vad tycker du och de andra i bandet om att göra när ni är lediga?

– Vi gillar att bara ta det lugnt. Vi har haft det så stressigt under en period. Några direkta fritidsintressen vet jag inte om vi har, vi försöker umgås med familjerna så gott det går och samla energi. Jag har en flickvän i samma bransch. Det är jättebra för då vet båda vad det handlar om.

Tycker du själv om att dansa?

– Nej. Eller tycker om och tycker om, jag gör det väldigt sällan.

Vad gör du när vill roa dig?

– Jag går på puben. Framåt småtimmarna kan det bli både en kickspark och lite luftgitarr, men ingen dans.

Den bästa dansbandslåten genom tiderna?

– Det står jämt mellan Kicki Danielssons ”Bra vibrationer” och Vikingarnas ”Den stora dagen”, som är ett underbart pekoral, väldigt rolig. Sen om vi är seriösa eller inte i det får var och en lista ut.

Vad vill du hälsa till jämtarna inför helgens dansbandsgala?

– Att det roligaste med att komma ut är att man får möta publiken som man hade i ryggen under hela hösten och betala tillbaka lite. Det kommer att bli en kul helg med massor av galna upptåg.

Vad är det första du tänker på när jag säger Larz- Kristerz?

– Oj, oj, jag tänker givetvis på scenkläder. Det märks att de använder de ofta men kanske inte kemtvättar dem varje dag, ha, ha.

Mer läsning

Annons