Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Satsa på att sätta dit fuskare

Annons

På fredag invigs vinter-OS och vid en stor internationell tävling dyker alltid frågor om doping upp. I en nyutkommen bok anklagar Norges tidigare antidopingchef norska skidåkare för att ha för höga blodvärden, vilket pekar på bloddoping. Programmet Uppdrag granskning riktade för ett år sedan misstankar om doping mot svenska och norska skidåkare, vilket väckte starka reaktioner.

Sverige har länge ansetts vara ett föregångsland när det gäller arbetet mot doping. Tyvärr håller vi nu på att förlora den positionen.

Detta beror på att anslagen till antidopingarbetet inte skrivits upp i takt med ökade krav på de nationella antidopingorganisationerna. Sverige har förbundit sig till att följa dessa krav, eftersom vi undertecknat Världsantidopingkoden och andra internationella överenskommelser inom bland annat Unesco och EU.

Anslaget till antidopingarbetet uppgår i dag till 26 miljoner kronor, varav 1,5 miljoner är stöd till Dopinglaboratoriet i Huddinge och 1,5 miljoner går till Dopingjouren. Det återstår 23 miljoner till antidopingarbetet, vilket motsvarar en dryg promille av idrottsanslaget på 1,7 miljarder.

I ett nordiskt perspektiv satsar Sverige allra minst per invånare på att motverka doping inom idrotten. Danmark, som satsar näst minst, satsar ändå 35 procent mer än Sverige. Norge satsar mest och lägger nästan tre gånger mer per invånare på antidopingarbetet än vad vi gör. De snåla anslagen innebär att Sverige inte klarar av en del av de krav som finns i Världsantidopingkoden på ett tillfredställande sätt. Dessutom har testverksamheten fått stryka på foten rejält.

I Handlingsplan mot doping inom idrotten föreslog dåvarande s-regeringen en ökning av dopingprov till 4 500 tester årligen. Flest dopingprover togs 2004 med drygt 4 000 prov. Sedan har antalet minskat och är nu drygt 3 000. Det är en kraftig minskning och långt ifrån målet på 4 500.

Av Världsantidopingorganisationens ackrediterade laboratorier krävs att man genomför minst 3 000 analyser per år. Den gränsen kryper nu allt närmare för Dopinglaboratoriet i Huddinge. Att inte ha ett eget laboratorium i Sverige skulle få mycket allvarliga konsekvenser. Dels skulle det vara ett rejält tapp i kunskap, samtidigt som möjligheten till forskning och metodutveckling inom antidopingområdet mer eller mindre skulle försvinna. Dels skulle möjligheten för Sverige att arrangera internationella idrottsevenemang minska drastiskt.

I november 2015 beslutar Världsantidopingorganisationen om den nya Världsantidopingkoden, regelverket för antidopingarbetet, som länderna har att följa. Det finns all anledning att anta att det nya regelverket kommer att ställa ytterligare krav på de nationella antidopingorganisationerna. Självklart måste Sverige leva upp till dessa krav. Men med dagens resursfördelning lär det inte vara möjligt.

Gunnar Sandberg (S), riksdagsman

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel