Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Säsongen 09

På många sätt blev nog vintersäsongen 09 för många inte alls vad man hoppats på.

Annons

Där låg skälvande förväntningar om vintern där rekord skulle slås, byn skulle sjuda av liv och allting skulle föras vidare till nästa steg. Så stängde den första butiken. Och plötsligt var det inte förväntningar som skälvde utan osäkerheten om det ingen personligen kan råda över. Den internationella ekonomin. I takt med att snön började falla tätare än på många år och förutsättningarna i skidsystemet tycktes bättre än någonsin blev kontrasterna skarpare.

Det var som att naturen ville kompensera för ett par säsonger med dålig nederbörd genom att bjuda på det vita guldet i överflöd. Det hade inte snöat så mycket på 50 år i Åre. Men jag tror inte att Åre varit så passiv och osäker på 50 år heller.

Men hur bistra miner man än såg hos butiksägarna, vilka bottnar börsnoteringarna än nådde, hur långa täckkjolarna än blev och hur hårt svångremmen än behövdes dras åt så rullade säsongen ändå igång. Som en långsam liten snöboll i östra ravin. Behovet av att ha roligt och släppa alla hämningar tycks alltid bli lite större när tiderna är svårare och dansgolven började återigen gunga. Liftstolarna blev tätare av folk som ville susa ifrån bekymmer och det är alltid någon som tröstshoppar fast där inga pengar direkt finns.

Säsongen 09 blev nog inte alls vad många hoppats på. Den internationella ekonomin lamslog hänsynslöst. Lyxhotellet på kalfjället blev floppen ingen kunde undgå och blev en påminnelse att blicka upp mot ifrån dalen.

Men trots mörka prognoser, kriser och problem blev säsongen i Åre 09 en av de bästa som någonsin varit. För man blir lite mer ödmjuk när man sitter i samma båt.

Det blir lite roligare att dansa benen av sig en vanlig tisdag på Bygget när vardagen tyckts ta över både lördag och söndag. En vinterpromenad när det nyper i näsan och en delad middag på Broken känns lyxig när man längtat lite extra länge.

Likväl som det är jobbigt att inse hur de globala problemen drabbar oss utan att ta hänsyn till hur små vi är, är det också skönt att inse hur bortskämd man är. Som att få en iskall hand innanför kragen ungefär. Obehagligt först men sedan uppiggande.

Jag har aldrig uppskattat Åre så mycket som jag gjort i år. Att stå för första gången på toppen under säsongen och känna att den rosastrimmiga himlen är min. Att glädjas åt bilarna som strömmar in mot byn och veta att de bidrar till allt vi har.

Lära känna nya människor att skratta och gråta med, helt gratis.

Bakom den lill-Stockholmiga fasaden är Åre antagligen världens mysigaste by. Jag är glad att min antagligen sista, riktiga säsong var året då allting var lite naknare, ärligare och på riktigt. För det är så jag vill komma ihåg det. Precis så. Världens mysigaste, finaste by. Z

Mer läsning

Annons