Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sann spelglädje i Duveds kyrka

/
  • Årekören gjorde bra ifrån trots viss obalans mellan herr- och damstämmorna.
  • Spelglädje, äkthet och professionalitet kännetecknar Orsa Spelmän som framträdde tillsammans med Årekören i Duveds kyrka i lördags kväll.

Duveds kyrka var välfylld i lördags kväll när Årekören, komptrion Powertrion och Orsa Spelmän gav konsert i arrangemang av Åre församling.

Annons

Kvällens version av Årekören var 26 sångare stark. Som så ofta i körsammanhang lite tunt besatt i mansstämmorna, som försökte matcha de gott balanserade kvinnostämmorna. Tyvärr räckte inte de endast sex mansrösterna ända fram för att kunna forma en mera helgjuten körklang.

Vi fick höra kören i fyra nummer.

I slängpolskan ”Vandrom fram” levererade de ett finstämt stycke med mjuk körklang och i den avslutande ”Koppången” visade altarna på ett rent och samsjunget solo.

Trots Orsa Spelmäns rätt massiva mediaexponering de senaste åren, främst via folkhems-TV och ofta tillsammans med en känd ABBA-ikon, känns gänget så äkta. Deras rötter i den folkmusikaliska myllan är solida och man kan lugnt luta sig tillbaka och bara följa med i ett spel som bottnar i skicklighet och tradition.

Härligt är det att de presenterar ett program med mestadels eget material där hela världens musik fått stå för inspirationen. Men ingen som kommit för att få höra några av deras numera mer kända slagdängor behöver bli besviken. Roligt är det att vi förutom grundbesättningen fioler och dragspel får höra sopransaxofon, klarinett och blockflöjt.

Dessa män, som skulle kunna vara rätt luttrade musiker vid det här laget, utstrålar sann spelglädje och deras interna kontakt är fylld av blickar som speglar lång erfarenhet och trygghet i att spela tillsammans. Deras generösa publikkontakt är ett föredöme för alla seriösa musikanter.

Kanske hade Orsa Spelmän sneglat lite på 1960-talets populära bandformat inom rockmusiken vid namngivningen av kvällens Powertrio. Där tog nog liknelsen med ZZ Top, The Who eller Led Zeppelin slut. Powertrion gjorde det en bra komptrio ska göra, understödde stabilt och lyhört kvällens huvudartister.

Hela programmet presenterades av Per-Erik Moraeus som gjorde det med en finess som skulle göra vilken ståuppare som helst grön av avund. Och trots att han förmodligen berättat skrönorna tusen gånger tidigare fick han oss att mysa och tro att de kom till genom stundens ingivelse. Skickligt!

Mer läsning

Annons