Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Samlade lovtal till förtjänta författare

Med sin senaste bok "Lovord" fogar Per Wästberg ännu en titel till sin digra verksförteckning. LO Rindberg har läst en ytterst vital, engagerad och välskrivande författare.

Annons

Per Wästberg måste vara den nu levande svenske författare, som kan visa upp den allra största verksförteckningen. Med hans senast utgivna bok "Lovord" omfattar den ett 80-tal titlar med romaner, noveller, lyrik, biografier, essäer, självbiografiska verk, Stockholmiana och annat som tillkommit under ett 65 år långt författarskap. Lägg därtill att han varit kulturchef i Dagens Nyheter och en hängiven PEN-ordförande i många år.

Per Wästberg har alltsedan debuten som 15-åring haft en framträdande plats på den svenska Parnassen och är 80-årig alltjämt en ytterst vital, engagerad och välskrivande författare.

Årets första bok av PW – man kan inte utesluta att det kommer fler, för ibland har han givit ut ett par, tre titlar årligen – är en volym med lovtal och hyllningar till andra författare vid jubiléer och utdelningar av olika litterära priser. Från Linnélärjungen Anders Sparrman och Adolph Törneros till dagsaktuella författarskap som Lotta Lotass' och Eva F. Dahlgrens gör Wästberg insiktsfulla presentationer och knivskarpa analyser på en lika bildrik som skönt klingande prosa.

Om Kjell Espmark heter det träffande: "En vällustig sinnenas källåder samsas problemfritt med en stundom dömande jämtländsk karghet. Behärskning och tolerans, klokhet och balans karaktäriserar honom."

Om Göran Sonnevi: "Sonnevis verk med dess epigram, orimmade sonetter, privata noteringar är en väldig samtidsfresk skapad av en seismograf som håller vakt dygnet runt."

Om Kristina Lugn: "Hon är det svenska välfärdssamhällets graffitimålare."

Och med samma träffsäkerhet porträtterar och karaktäriserar Wästberg med positiva förtecken en rad både äldre och yngre författare samtidigt som han analyserar deras verk. Olof Lagercrantz, Tomas Tranströmer, Agneta Pleijel, Carola Hansson och Jacques Werup hyllas i tur och ordning. Akademikollegan Horace Engdahl får finna sig i en lite mer raljant uppsluppen granskning medan dennes företrädare på posten som Akademiens ständige sekreterare, Henning Hamilton (1814-1886), obarmhärtigt kläs av in på bara kroppen i en rafflande historia om bedrägeri och förskingring i den högre skolan. Hamilton-skandalen, idag nästan bortglömd, levandegörs av Wästberg i denna minibiografi över en av landets och sin tids ledande ämbetsmän och kulturpersonligheter, som samtidigt visade sig vara en förslagen bedragare.

Bland de utländska författare som Wästberg hyllar med lovord återfinns västindiske V.S Naipaul, peruanen Mario Vargas Llosa, fransmannen LeClézio och kinsesen Mo yan, som 2012 fick Nobelpriset i litteratur och vars författarskap Wästberg då hyllade med bland annat följande ord:

Ett av vår tids mest omtumlande läsäventyr. Har någonsin en sådan episk vårflod översvämmat Kina och världen i övrigt? Hos Mo Yan talar världslitteraturen med en stämma som överröstar de allra flesta i samtiden.

Wästbergs lovord torde nog alla berörda författare känna sig djupt hedrade av, men de tjänar också för läsaren som en värdefull ingång till och sammanfattningar av hela författarskap.

LO Rindberg