Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Såld på en turkisk matta

Jag har just kommit hem från ett annat land. I det landet skriker försäljarna ut sina varor.

Annons

De skriker så högt de kan för att överrösta varandra. De skrattar också, hela tiden. Säkert finns det inte alls särskilt mycket att skratta åt för väldigt många i det här landet är arbetslösa, har inga giltiga papper, ingen riktig bostad. Men människan måste överleva. Vi är otroliga på att anpassa oss till nya förutsättningar och i det här landet är människorna, som alltid, mycket finurliga och uppfinningsrika.

Och de kan sälja nästan vad som helst. Magic herbal tea maam! Drick det här kärleksteet med den du tycker om så ska du se att han blir förälskad över hela kroppen! ( Ja, det är klart jag köpte det. Det var en fröjd att köpa av den magra gubben som säkert torkat örterna själv och lagt det i dessa suspekta påsar. ) Jag prutade inte heller, det ska man ju annars göra säger de. Innan jag besökt detta land tyckte jag prutandet var obehagligt. Nu ser jag det som ren konst. Nej, det är större, det är nästan en kärlekshandling.

Det kanske låter konstigt men jag kan förklara.

Jag gick in i basaren. En av basarerna, de finns på många ställen och i många olika former och storlekar. Just den här basaren byggdes på befallning av sultan Mehmet den 3:es mamma som krävde en riktigt bra handelsplats. Det tog 67 år att bygga den så Mehmets son ( som då tagit över sultanatet ) fick slutföra det och den invigdes i början av 1600-talet. Det är så vackert därinne. Ni som varit i Istanbul vet vad jag talar om. De byggde ju också vackrare hus över lag på 1500-talet, det måste man bara erkänna. I varenda prång finns kommersen. Sjalar, tyger, mattor, guld, kryddor, porslin jag kan fortsätta räkna upp hur länge som helst så det ska jag inte göra. Ni förstår vad jag menar: ett fullkomligt överdåd av mycket varierande slag. Och jag hade inte tänkt köpa någonting alls det var bara det att när jag stod och tittade på några glas kom en man fram och sade: Du kanske vill komma över till min vän Ramazan Can och se hans vackra mattor? Nej, svarade jag, jag ska inte köpa en matta.

Vem har sagt att du ska köpa en matta, kom, jag ska visa dig vad jag menar! Han tog min hand och vi gick in till nästa butik. Som tur var hade jag två kollegor med mig. Det är stadiga tjejer som man inte flyttar på i första taget. ( Själv kan jag, det får jag erkänna, lätt bli lite för snäll i sådana här situationer så att jag liksom säger javisst istället för att vara lite tuff. ) Hursomhelst! Vi blev förstås bjudna på te av mannen som vi trodde var Ramazan. Det var han inte visade det sig. Han var liksom bara för-bearbetaren som värmde upp oss genom att konversera om att allt här var handgjort, beskriva olika tekniker; hali är ju mattor med lugg, kelim knutar. Han undrade mycket över vilka vi var och hur man levde hos oss. Hela tiden kom två andra gubbar in med den ena fantastiska mattan efter den andra och på ett väldigt diskret och skickligt vis iakttog mannen vilka mattor jag reagerade på som vackra och vilka jag inte tyckte om.

In kommer Ramazan själv och jag kände genast att detta var en man att tycka om. Han var mattförsäljare som fortsatt det hans familj alltid gjort; köpa och sälja mattor sen många generationer. Jag sade som det var att jag inte visste något om mattor och att han nu kunde lura mig till Kina om han ville ( för i det här läget hade mattornas magiska kraft liksom redan lindat mig in i vissheten om att jag inte kunde gå ut ur den här affären utan att äga en av Ramazans magiska mattor. ) Ramazan var mycket rakt på sak och sade att det fanns två vägar att gå för oss: antingen sade han genast sitt lägsta pris eller så kunde han lära oss hur man förhandlar. Vi valde det sistnämnda. Och i två timmar satt vi och diskuterade de olika mattornas kvalitet, vad de var värda och i slutet talade vi om den matta jag nu var sjukt förälskad i. Den var ju handknuten turkmenisk stammatta. Ullen var färgad av de lokala örterna och den var full av den här stammens hemliga symboler. Vi började på 35.000 kr. Jag gick ut med mattan för 12.000. Men då hade jag lovat att bjuda Ramazan på te när han kommer till Stockholm. Han sade att vi var ovanligt tuffa och kloka kvinnor och att det var en ära att göra affärer med oss, även om han nu var ruinerad.

Och jag har lagt ut min magiska matta i Sverige och undrar nu när jag kan ta mig till Istanbul igen. Det måste bli snart.

Mer läsning

Annons