Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sahlin – ideologisk och lysande

Fredrik Reinfeldt låter inte glad när han berättar att han inte tänker sänka inkomstskatterna nästa år utan satsa reformutrymmet i välfärden.

Annons

Statsministern låter avmätt, ungefär som att han hellre hade använt pengarna till något annat, ja, ni vet vad. För högern är satsningar i vården, skolan och omsorgen ett strategiskt val, en nödvändig beståndsdel för att stärka chansen till återval. För Mona Sahlin betyder välfärd något annat och mer djupgående.

Att välfärdsfrågorna är Sahlins hemmaplan märktes tydligt under hennes tal i Almedalen. Ja, det kan lika gärna sägas direkt, första halvan av S-ledarens tal var helt enkelt lysande. En del av upphetsningen kan säkert förklaras med gruppsykologins effekter och det vackra vädret i Visby, men lika säkert var att Sahlin gjorde ett av sina starkaste framträdanden sedan hon tog över som socialdemokratisk partiordförande. Och det var inte de sedvanliga kängorna mot borgerligheten som gjorde mest intryck. Det var hur Sahlin lyckades berätta en sammanhållen historia om ett Sverige där vi inte pratar i termer av ”1 500 mer plånboken” eller ”våra barn och andras ungar” utan känner och tar ett kollektiv ansvar för varandra.

Fakta är att en fjärdedel av regeringens totala skattesänkningar har tillfallit den hundradel av befolkningen som tjänar mest. Detta samtidigt som sjuka tvingats uppsöka socialen för att klara försörjningen. Systematiskt och med en kuslig träffsäkerhet söker borgerligheten rasera den kollektiva känslan av att vara ansvariga inför varandra.

I Almedalen gick Mona Sahlin fram som ledaren för ett alternativ som ställer solidaritet före snöd egen vinning. Den gemensamt finansierade välfärden är medlet. Målet, som vanligt, ökad jämlikhet.