Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sahlin är inte självklar

Någon gång nästa år samlas Socialdemokraterna för en extra partikongress. Bakgrunden är förstås valresultatet, det sämsta på 100 år.

Annons

Beslutet att utlysa extrakongress fattades med kort varsel och var en signal att partiledningen inser allvaret i situationen. Nu är inte business as usual .

Nej, det kan vara så att högerns upprepade framgång markerade ett paradigmskifte i svensk politik. I stället för ett statsbärande parti har vi nu två; vilket parti som i framtiden leder landet avgörs av samtidens omständigheter snarare än av historisk hävd. Det är förvisso en utveckling som vi sett i flera andra länder, hur Socialdemokraterna tappat sin unika position och blivit mer av ett parti i mängden. Detta är dock ingen naturlagsbunden utveckling, inget att stillasittande acceptera. Anledningen är enkel, för folkflertalet är högerns alternativ sämre.

Vi lever i ett samhälle där de ökade klyftorna tar sig alltmer brutala uttryck. Det är inte regeringen Reinfeldt som har skapat klassamhället, man har medvetet förstärkt det. De mest upprörande exemplen är den cyniska behandlingen av sjuka och arbetslösa.

Under det borgerliga styret har arbetslöshet och sjukdom – plötsliga olyckor som tidigare betraktats som kollektiva angelägenheter – kommit att ses som en fråga för individerna att lösa efter egen förmåga. Sjuka får leva på skamliga ersättningar och arbetslösa hänvisas till passiva – och billiga – arbetsmarknadsprogram. Solidariteten dras tillbaka och skiktningen ökar ytterligare.

Mot bakgrund av borgerlig hetens aggressiva angrepp på välfärden är det ett gigantiskt misslyckande att Socialdemokraterna inte förmådde vinna tillräckligt stöd för sitt politiska alternativ.

Mona Sahlin har själv kallat 19 september för ”ett riktigt uselt val”. Det finns en krismedvetenhet inom partiledningen och S-ledaren gjorde onekligen en magnifik valspurt.

Men räcker det, kan Sahlin tvätta bort den ingrodda förlorarstämpeln och bli Sveriges nästa statsminister? På extrakongressen avgörs hennes framtid, och den kan knappast vara självskriven.