Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sägesomspunna stenar i naturen

Under senhösten blev det en dagstur från Frösön till landskapen Härjedalen och Hälsingland för att bese stora och sägesomspunna stenar tillsammans med vännerna Leif Awén och Reijo Piesanen.

Annons

Första stoppet blev i Överhogdal där vi besåg Ragnhildstenen, ett flyttblock i jätteformat.

Efter detta besök styrdes så kosan till Ytterhogdal och via Buanvägen och skogsbilvägar och emellanåt helt nära Hoan-ån nåddes så den imponerande Runa-stein, också kallad Skålstenen.

Runa-stein var gränssten fram till 1645 (utifrån 1273 års stora gränshandling) och utgjorde således riksgräns mellan Sverige och Norge. Jämtland och Härjedalen var fram till dess norska provinser. Vid freden i Brömsebro tillfördes nämnda landskap som bekant Sverige. Hälsingland tillhörde både då som nu Sverige.

Gränsstenen Runa-stein föll så småningom i glömska och återupptäcktes 1945 efter stora vedermödor av bland andra framlidna bröderna Heimer Wikström och Iwan Wikström, den förstnämnde distriktslantmätare på olika platser i Jämtlands län och den senare borgmästare i Östersund. Heimer var säkerligen den förste att fotografera stenen.

På stenens västra sida finns "runorna" också kallat skålorna. Många har haft teorier hur dessa uppkommit men säkerligen är de naturliga. Denna sida ser ut som ett grått vidunderligt sagodjur på väg genom skogen. Vid vårt besök gjorde solens läge det svårt att fotografera "runorna". Runa-stein är idag skyddat som fornminne vilket också är markerat på platsen. Efter tidigare tvister om gränsdragningar i området har landskapsgränsen mellan Härjedalen och Hälsingland flyttats c:a 1 km från Runa-stein till dagens Ris- och Runstensröset.

Expeditionen att återfinna Runa-stein finns väl dokumenterat i särtryck ur festskrift till Iwan Wikströms 60-årsdag 1947. Festskriften är skriven av brodern Heimer. Under senare tid har undertecknad haft god kontakt med Heimer Wikströms son Alexander, boende i Täby men också periodvis i Östersundsområdet.

Sammanfattningsvis blev det en oförglömlig dag i stenens tecken i dessa stenrika landskap. Hit återkommer man gärna.

Rolf G. Swedbergh