Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Så var det dags igen

Annons

Många vet hur det känns att bli strandsatt i en kvalmig flygplatsterminal vid Medelhavets strand. Ingen mat, inget vatten, informationen i bästa fall sporadisk, det är varmt, barn skriker. Känslolivet pendlar mellan kontrollerat lugn och fullständigt sammanbrott.

Aktuellt sände på tisdagskvällen ett inslag om de 700 resenärer som blivit strandsatta i många timmar sedan en kontaktledning fallit ner på spåret och stoppat tre fjärrtåg i Östergötland. Att saker går sönder är en sak, möjligen ett tecken på ett eftersatt underhåll, men att det dröjer nästan en hel dag innan passagerarna blir evakuerade är ju skandalöst. ”Detta var sista gången jag åkte med SJ i hela mitt liv”, sade en av de intervjuade resenärerna. Mannen påminde om den plågade charterturisten, det fanns ett drag av vansinne i hans blick.

”Vi har gjort vår läxa inför årets vinter”, säger SJ:s vd Jan Forsberg. Skojar han eller? I går fortsatte problemen med ytterligare en evakuering, inställda avgångar och nya förseningar.

Aldrig mer SJ. Det är en lyx som många tågpendlare inte kan unna sig. Och dessutom är ju inte problematiken riktigt så enkel; det finns otaliga exempel på hur också privatägda tågoperatörer agerat oansvarigt gentemot kunderna. Faktum är ju att dålig service blivit ett vinstinstrument, en konkurrensfördel, på den alltmer avreglerade tågmarknaden. Operatörer kör med skraltiga vagnar och saknar egen kapacitet att hantera oförutsedda händelser.

Tågets problem är strukturellt och ytterst vilar ansvaret på politikerna. I andra länder har regeringar beslutat att återföra tågdriften i statlig regi. Slutsatsen har blivit att avregleringarna och den otydliga ansvarsfördelningen lett fel. Samma slutsats bör man dra i Sverige. Det är inte vintern som är problemet.

Det finns många som vill tjäna pengar på tåget, men få som vill betala och ta ansvar för ett så pass komplext system som järnvägen är.

För att tala i bilder, bristerna i tågtrafiken är som en fastfrusen spya på Hallsbergs station i december: ingen vill kännas vid den, ingen vill plocka upp den så därför får den ligga kvar. Till allas förtret.