Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Så kan Centern åter bli ett stort parti

Annons

I morgon är det 100 år sedan västgötabonden Carl Berglund publicerade uppropet Bröder, låtom oss enas! Det blev startskottet för det partibildande som tre år senare ledde fram till Bondeförbundet, dagens Centerpartiet.

Berglund menade att de existerande partierna var stadspartier som splittrade landsbygdens folk genom ett evinnerligt käbbel om liberalism, konservatism och socialism. För att få inflytande måste man samlas.

Bondeförbundet betecknades tidigt som ett naturligt centerparti. I demokratifrågor var partiet liberalt, när det gällde ekonomiska frågor var partiet berett att sätta ramar för marknadskrafterna och i värderingsfrågor var man ofta konservativa. Decentralismen fanns med från start.

Bondeförbundet gjorde 1933 en historisk insats genom krisuppgörelsen med Socialdemokraterna. Arbetslösheten pressades tillbaka och böndernas situation förbättrades. Genom alliansen arbetare – bönder räddades den sköra demokratin.

Under 1940-talet debatterades den tredje vägen intensivt. Bondeförbundet stod för ett alternativ till såväl renodlad socialism som kapitalism. Genom partireformationen ett decennium senare breddades partiet och bytte namn till Centerpartiet. Centerismen föddes. Nils G Åsling förklarade 1959 att den innebar ett avståndstagande både från socialismens övertro på staten och från den klassiska liberalismen, vars konsekvenser historien visat är koncentration av den ekonomiska makten på ett fåtal händer.

Partiet attraherade nu, förutom landsbygdens folk, även arbetare, tjänstemän och småföretagare i städerna. Det tidigare Bondeförbundet blev ett huvudalternativ i svensk politik med en fjärdedel av väljarna bakom sig på 1970-talet.

Centerpartiet gick till offensiv för decentralisering mot centralisering och flyttlasspolitik. I början 1960-talet förde partiet upp miljön på den politiska agendan. Thorbjörn Fälldin fick 1976 väljarnas förtroende att leda landet. Idémässigt utvecklades den gröna centerideologin vidare. I början av 1980-talet lanserades beteckningen ekohumanism. Erik Arthur Egervärn förklarade 1985 innebörden:

Ekohumanismen är en naturlig idébas för ett parti med sina rötter i bondesamhället. Bondens inbyggda insikt om att bruka utan att förbruka innebär ett ekologiskt förhållningssätt. Bondens individualism och tro på sin egen förmåga, kopplat till landsbygdens krav på samarbete, är utflöden av en humanism med både ansvarstagande och kollektiv solidaritet.

I gällande idéprogram (2001) slås fast att Centerpartiets ideologi kan sammanfattas i begreppet ekohumanism. Den förenar humanismens respekt för människovärdet och tro på människans möjligheter med ekologins insikter om de villkor naturen ger för människa och samhälle.

Den gröna tråden är tydlig i centerrörelsens idéutveckling från Berglunds upprop till i dag. För att åter bli ett stort parti måste Centerpartiet stärka sin profil som grönt mittenparti. Ekohumanismen behövs på 2000-talet.

Håkan Larsson

Centerpartist på Rödön

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel