Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så bra och så unikt!

/
  • Björn Gidlund har unika kvaliteter som sångare och låtskrivare. Men den ivrigt applåderande publiken på Tingshuset borde ha fått ett extranummer, skriver Christer B. Jarlås.   Foto: Henrik Flygare

Annons
Det var en helt unik kväll på Gamla tingshuset i onsdags i Klubb SAMs regi. För tvärtemot vad landet i övrigt tror så är vi i Jämtland dåliga på att själva lyfta fram den kultur som skapas i Jämtland. Särskilt när det gäller musik. Men i onsdags fanns det inte många platser kvar i gamla tingssalen när kvällen började.
Det tog många år innan jag fick höra vettiga låtar om livet i Jämtland. Visst fanns det en del i revyn och Hardda Ku Hardda Geit försökte utifrån en lite med studentikos utgångspunkt.
Men Mikael Eklövs demo i tidigt 1990-tal hade en låt som jag tror hette "En pojke från landet". Den handlade om hur det faktiskt var att växa upp där i Västjämtland vid sidan av E 75 och det flashiga Åre.
Och sedan kom Christina Kjellssons debut-CD "Ordagrant" med låten "Aldrig dit igen" som med hatkärlek skildrade hennes uppväxt i Handsjöbyn där timmerbilar for fram och alla skötte sitt och var det någon som sköt sig själv var det lika bra.
I år kom Björn Gidlund med en CD där han på samma sätt sjunger om sin uppväxt i Östersund och om en spelning på en bygdegård i Nordjämtland där ingen knappt märker att där finns en trubadur.
Alla tre är så bra och så unika. Det visade de sannerligen i går.
Först ut var Mikael Eklöv. Det var 14 år sedan jag senast såg honom live på Yran.
Han började med en sång om Farbror Torsten och blandade sedan oerhört roliga berättelser med mer allvarliga texter. 
I en sanslöst illa rimmad sång lyckades han väva in en berättelse om hur han som barn iförd en stor tröja med en ren fick kliva upp på scenen till sitt livs kärlek, den då hyllade kristna sångerska Evy Tornqvist och leda allsång och varför han därefter gjorde en låt om hennes man Pelle Karlsson och en ardennerhäst.
I Yrans programtidning 1994 kallades han "Jämtlands mest okända naturtillgång". det är han nog än. Och "Göstas såg" tillhör mina favoritlåtar alla kategorier.
Sedan var det dags för Björn Gidlund. Han inledde innerligt och allvarligt.
Det var en rad sånger om livet och en hyllning till Östersund. Björns kraftfulla röst någonstans mellan Cornelis och Lundell ger ett sådant eftertryck åt texterna. Men mitt i allvaret fick han också publiken att skratta åt en historia om en dråplig spelning i Strömsundstrakten.
Björn Gidlund har unika kvaliteter som sångare och låtskrivare. Jag hade önskat ännu fler låtar i onsdags och att han inte bjuder på extranummer när han får sådana applåder är snålt.
Och till sist den som många väntat på. Christina Kjellsson har i många år varit kult. Hennes fåtaliga framträdanden hyllas stort.
Hon inledde med en talad version av klassiska "Var kommer alla vackra människor ifrån?" som gick över i sång. Sedan varvade hon humor och innerlighet.
Hon spelade för vår skull "Aldrig dit igen" för första gången på elva år. Och en nyskriven låt döpt till "Östersund" innehöll lite flamencoklapp och en rad märkliga spanska tillrop.
Ja, Christina bjöd också på den dråpliga "Sommargäster", en modernare variant på Martin Ljungs klassiska Ester-monolog, och på allsång på jamtska som fick en afrikansk touch. Hon avslutade med en jämtlandiserad Vysotskij där sången om vargjakt i stället fick handla om tjuvfiske, "Jag är familjens svarta får jag har faktiskt betalt fiskekort en gång", eller hur hon nu uttryckte det.
I en bättre värld vore Christina en av landet mest hyllade artister och spelades ständigt på radio och i teve. Hon har drag av Povel Ramel och Tage Danielsson i sin musikaliska uppfinningsförmåga och sitt ordtrolleri.
Men hon har också drag av kompisen Stefan Sundström och en rad mer kända poptrubadurer.
Mer Christina åt folket!
Det var som sagt en unik kväll. Det var en fin kväll. Tack SAM, Mikael, Björn och Christina!

Mer läsning

Annons