Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

(S) måste ta oron på allvar

Annons

Nu har väljarna sagt sitt. Tyvärr blev valresultatet just så dyrköpt som S och landet just nu alls icke borde ha fått. Tyvärr var – trots moderaternas stora tillbakagång – socialdemokraternas framgång blott några få tiondelar och väljarstödet på 31,2 procent var just så klent som jag själv tidigt tyckte mig se med tanke på den alltför defensiva och riskminimerande valstrategin att i många frågor ligga alltför nära alliansregeringen. Så nä, valresultatet var ingen överraskning för min del. Tror också det – trots maktskiftet med en skakig situation i riksdagen – är klokt inför framtiden och kanske ett hotande nyval runt hörnet att utan skönmålning erkänna att det här var långt ifrån s-partiets målsättning om 35 proc. i stöd och inte försöka lura sig själv med att det ändå är bättre än vad S får i övriga EUropa. Om man nu inte tycker att också vi ska nöja som med att vara ett "normal-Europeiskt" land. Men det är ungefär som när en tidigare stark höjdhoppare som en gång i tiden tog 2:45 men nu säger sig vara nöjd med 2:30 - och därmed heller aldrig (på grund av en ny mental spärr) någonsin mer kunna ta mer än max den höjden i framtiden. Ett stolt och tryggt folkrörelseparti argumenterar inte så defaitistiskt om man inte  till redan nästa val redan är på väg att skaffa sig en ny målbild som innebär att man då rent av känner sig nöjd om partiet får 28 proc. Och sedan motiverar också detta med att man ändå gör bättre ifrån sig än många andra S-partier ute på EU-kontinenten. Och gör man så, då har Sverige rätt snart blivit ett ännu mera normal-europeisk nation, som tycker att vi inte längre ens ska ha ambitionen att "sticka ut" och vara lite bättre och mera visionära än andra partier. Och i nästa steg är risken uppenbar att ännu lite färre finner det mödan värt att ens rösta på oss i framtida val.  

Socialdemokraternas ledande företrädare satsade väl ensidigt hårt på en riskminimeringstaktik och talade däremot bara undantagsvis tydligt nog om sin vision av det jämlika samhället. Hela budskapet från socialdemokratin blev därmed fragmenterat, uppsplittrat i enskilda, i och för sig vällovliga sakfrågor; som sänkt skatt för garantipensionärer, en tredje pappamånad, höjt tak i a-kassan, bort med stupstocken i sjukförsäkringen, byggande av flera hyresrätter och kamp för jobben; innovationsråd, energiomställning och 90-dagarsgaranti för ungdomar.

Men det saknades en tydlig, ideologisk berättelse av alla dessa i små soundbites utportionerade budskap som tydliggjorde att alla förslagen syftar till just ett mera jämlikt samhälle. Det saknades också ett kraftfullt och tydligt budskap om att jämställdhet mellan kvinnor och män är en del av vår vision av det jämlika samhället, precis som vår solidaritet med invandrare, politiska flyktingar och asylsökande. Och tyvärr lät partiet också hela valrörelsen högerpopulistiska SD går fria från mera tydliga attacker och beskrivningar av vad deras önskelista till politiskt program leder till om det ska förverkligas i en kaotiskt splittrad riksdag med SD som en stark vågmästare.

Nu – om inte förr – borde S i den nya minoritetsregering som snart ska formas med MP tydligt markera att grogrunden för SD: s stöd måste åtgärdas. Detta i form av bl a en uppstramning av nu okontrollerat fungerande arbetskraftinvandring, skärpt och omarbetad Laval-lag (mot löne- och villkorsdumpning på svensk arbetsmarknad), en uppstädning av den vilda western-anarki som nu råder inom åkeribranschen med det omfattande missbruk av EUs cabotage-regler (inhyrda utländska förare som på usla villkor slår sönder svensk åkerinäring). Här skulle det räcka långt att stävja detta missbruk om en Löfvenledd regering nu införde de holländska regelverket inom åkeribranschen i Sverige. Bättre a-kassa (höjt tak och ändrade kvalifikationsregler) och en sjukförsäkring som fungerar humant och ger en god inkomsttrygghet samt en tydligt program för att stänga skattegapet mellan löntagare och pensionärer är andra åtgärder som också skulle dra undan mycket av grunden för den otrygghetskänsla som gjorde av SD fick fördubblat stöd i årets val.

Väljarnas otrygghetskänsla – som bar SD fram till tredje största parti – måste socialdemokratin ta på allvar och dra rätt lärdomar av inför kommande val – och det möjliga nyval som kanske lurar runt hörnet om kanske redan ett år. Men Löfven ska inte vara rädd för det snarare ha beredskap för det om man inte lyckas vinna tillräckligt stöd i riksdagen under första regeringsåret. Snarare då klippa till tidigt om det visar sig nödvändigt – också med tanke på att moderaterna när nu Reinfeldt avgår även som partiledare i vår – kommer att vara lame duck sannolikt ett år eller så. Nödgas en Löfven-ledd minoritetsregering överväga nyval så borde man utlysa det redan inom ett år och det innan moderaterna fått ordning på sitt ledarskap och dessa hunnit bli varma i kläderna.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare med erfarenhet från riksdag och regeringskansli m m

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel