Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ruth Horneij

Förra studierektorn och moderata lokalpolitikern, fil. doktor Ruth Horneij, Östersund, har avlidit i en ålder av 94 år.

Annons

Hennes närmaste är sonen Lars, bosatt i Stockholm, med familj samt framlidne maken Carl Horneijs son Göran med familj, bosatt i Lund och dennes bortgångne broder Staffans familj, bosatt i Östersund, Stockholm och Stigsjö.

Ruth Horneij var yngst av sex systrar i bondefamilj i Österede, Fors socken. Efter lärarexamen hade hon först lärartjänster i Göteborg. Efter andra världskrigets slut sökte hon sig åter till Jämtland och anställdes som folkskollärare i Östersund, där hon tjänstgjorde vid Odenslunds skola, Södra skolan och Fagervallens skola, där hon också kom att avsluta en uppskattad yrkeskarriär som studierektor.

Under ganska lång tid var hon länsordförande i Sveriges folkskollärarinneförbund. Detta under en tid då villkoren var olika för manliga och kvinnliga lärare. Inte förrän 1963 bildades ett gemensamt TCO-anslutet förbund.

Rättessnöret för Ruth Horneijs lärargärning var att eleverna skulle bibringas kunskaper. Ordning och reda i skolan var förutsättningar för inlärning och förkovran.

Ruth Horneij var också en välkänd politisk profil, både i dåvarande Östersunds stad och i landstinget. Redan 1958 blev hon suppleant i landstinget för dåvarande högerpartiet. Ordinarie ledamot blev hon först tio år senare. Hon var också vice ordförande i skolstyrelsen i Östersund i två perioder under åren 1956-63 och satt i Heimbygdas styrelse 1966-73. På äldre dagar gladdes hon mycket över att kvinnorepresentationen har ökat betydligt.

I kommunalpolitiken var var hon stridbar och rakryggad. Minnesvärd är hennes kamp för att rädda sällsynta orkidéer i Odensalakärret. Den kampen slutade med att hela stadsplanen måste göras om.

Moderatkvinnorna ville gärna se henne som riksdagsledamot. Hon avstod självmant från kandidaturen, då hon var rädd att partiet kunde splittras.

Hon gifte sig 1949 med lärarkollegan Carl Horneij, som var änkeman med två söner. Tillsammans fick makarna en son. När maken drabbades av sjukdom hade hon några kämpiga år då hon skötte om honom i hemmet, svarade för familjen och samtidigt hade sitt arbete. Maken avled år 1966.

Efter pensioneringen och sedan hon avslutat sina politiska uppdrag, började hon studera för att uppnå akademisk status. Det lyckades på kort tid. Därefter började hon en noggrann och systematisk forskning kring den så kallade Överhogdalstapetens ålder och historia. Hängivet gav hon sig i kast med att vederlägga diverse gissningar och påståenden kring detta kuriösa kulturföremål. Resultatet blev en doktorsavhandling, som hon försvarade med glans vid disputationen i Umeå år 1991. Hon var då 76 år fyllda. Denna forskargärning gjorde henne känd långt utanför länets gränser.

Efter att ha varit bosatt i centrala Östersund bodde hon på senare år i servicelägenhet i Björkbackaområdet.

Sitt politiska engagemang behöll hon in i det sista och följde med stort intresse samhällsdebatten i olika ämnen.

Mer läsning

Annons