Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rune Blixt

Rune avled lugnt och stilla i sitt rum på Borggården i Borgvattnet en fin vintermorgon den 6 december, 87 år gammal. Vi minns Rune som en aktiv och engagerad föreningsmänniska.

Annons

Det var ytterst få föreningar och verksamheter som han inte var verksam i. Borgvattnets IK och Sångföreningen, där han var tenor i över ett halvsekel, fick nog mest tid. Sedan fanns Hemvärnet, skytteföreningen, kyrkorådet, Röda korset med flera.

Från tidiga år var han getarpojke, och hjälpte sin mormor Elin vid Björnbergsbuan. Vi har fått höra många berättelser om strapatser i skogen, och hur han sprang till byn på kvällarna för att spela fotboll.

Under världskriget var han två perioder i Finland för att hjälpa till i jordbruket, på gårdar där karlarna var inkallade.

Därefter drev han tillsammans med sin mor Borgvattnets kontantaffär. Samtidigt körde han taxi åt droskägaren Nils Larsson.

1950 kom en vacker distriktssköterska med namnet Barbro till byn för ett vikariat. Första kvällen hade hon sur ved till vedspisen i hyresrummet hos Karl Nordin. Rune fick höra detta dagen därpå i affären, och ordnade fin ved och värme. Det ledde fram till tre barn och 56 års äktenskap. Rune blev änkeman för nästan fyra år sedan.

Teaterintresset har alltid funnits, och när Erik Lindgren skrev dramat Vestvattentjuven, fick Rune en av de största rollerna. Grunden till det hade lagts vid revyer och kabaréer i gamla föreningshuset. När Vestvattentjuven återupptogs för tjugotalet år sedan var Rune en av de drivande krafterna. Samtidigt blev det en nystart med revyer, genom Ammerårevyn.

Älgjakten var också ett varmt intresse, och han deltog så länge krafterna tillät. Även där kunde det finnas teater, till exempel när jaktlaget fick uppleva sketchen om katta.

Efter åren i affären och taxikörningar blev det skogsmaskiner, och Rune körde för Norrskog fram till pensioneringen, då en son övertog rörelsen.

Även som pensionär var det full sysselsättning, och när barn och barnbarn behövde hjälp på vedbacken, med fönsterkittning eller annat var han alltid snabbt på plats.

Långa resor var sällsynta, men det blev en resa till USA för att hälsa på en kusin med familj.

De senaste åren hade Rune förmånen att få bo på Borggården och bli omvårdad av den underbara personalen.

Barnen med familjer