Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rovdjur är hennes vardag

/
  • Jessica Backeryd arbetar med länsstyrelsens rovdjursförvaltning. Ett ämne som berör och upprör.

Få saker engagerar så mycket som rovdjuren.

De skapar frågor, debatt, rädsla och mycket annat.

En som dagligen får känna av detta är Jessica Backeryd.

Annons

Hon jobbar som rovdjurshandläggare på länsstyrelsen och är bland annat ansvarig för skyddsjakten på björn och lo.
– Folk hör av sig om allt möjligt. Många är väldigt engagerade och en del är arga så det gäller att försöka ta det hela på rätt sätt. Ofta känns det som om man arbetar mer med psykologi än med biologi. Och ibland när vi bara framställs som byråkrater kan det kännas orättvist. Vi som jobbar med det här jagar själva och har valt det för att vi är intresserade av djur och natur, säger Jessica Backeryd som på sätt och vis kommit hem nu.
Efter många år i turistbranschen sadlade hon och utbildade sig under fyra år till viltbiolog. Dessutom har hon just flyttat från Östersund till släktgården i Röde, Alsen.
Första jobbet efter utbildningen var vid rovdjursförvaltningen i Dalarna.
– Där är klimatet mycket hårdare än här.  Jag fick omgående rådet att skaffa hemligt telefonnummer. Naturbevakare och andra hade mordhotats, fått bildäcken sönderskurna och annat, berättar Jessica Backeryd.
Länsstyrelsen kommer om förslaget till ny rovdjurspolitik antas av riksdagen att få ett mycket större ansvar i framtiden.
Bland annat flyttas besluten om hur många björnar och lodjur som får skjutas varje år till lokal nivå.
För Jämtlands län innebär det att man ska samarbeta med Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland innan besluten fattas.
– Det är absolut rätt att föra ned besluten så nära de berörda som möjligt. Det är ändå vi som har kontakten med människorna i länet. Men samtidigt måste man komma ihåg att vi också i framtiden är styrda av lagstiftningen och de beslut politikerna fattar, säger Jessica Backeryd.
Förra året startade hon en karriär som älgjägare. Men trots morfars 8 x 57 i näven blev det inget skott avlossat.
– Jag såg inte ens en älg. När det gäller björn tror jag inte att jag skulle våga skjuta, säger Jessica vars personliga åsikt är att rovdjursstammarna ska vara livskraftiga men också hanterbara.
– Exempelvis måste det bli färre lodjur då de ställer till stora problem för rennäringen. Här är det ju också svårt att göra något förebyggande då renarna ju vandrar fritt, säger Jessica Backeryd som inte ser det som ett problem i att vara kvinna i en mansdominerad jägarvärld.
– Det kan många gånger vara en fördel. Diskussionerna blir annorlunda, säger Jessica Backeryd.
I debatten sägs ofta att rovdjursstammarna borde spridas jämnare över landet.
– Men det är ju inte så lätt. De ungdjur som vandrar iväg för att skapa egna revir går ju inte att styra. Att de växande rovdjursstammarna orsakar oro hos en del till exempel tamdjursägare kan jag förstå men jag har svårt att förstå det oresonliga hat som en del har. Det finns många myter som lever kvar så det gäller att ta till sig de nya kunskaper som kommer fram, säger Jessica Backeryd.

Mer läsning

Annons