Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rör inte det fria ordet

Annons

Det har stormat kring musikfestivalen Peace & Love i helgen. Först avbokade de hiphopgruppen Kartellen från sommarens festival efter att Dalarnas Tidningar dragit in sitt sponsorstöd. Sedan bjöd de, enligt Aftonbladet, in gruppen igen under trycket från massiva protester och artistavhopp.

Låt mig vara tydlig med en sak: Jag har svårt för den testosteronstinna och homofobiska sortens hiphopmusik som använder handeldvapen, pitbullterriers och rånarluvor som accessoarer. Den som romantiserar en kriminell livsstil och hyllar en form av antifascistisk kamp som går ut på att banka skiten ur Sverigedemokrater.

Kartellen har så vitt jag förstår omgetts av ett sådant rykte, rätt eller fel. Men om det är som frontfiguren Sebbe Staxx sade i en radiointervju i helgen, att han lever ett nytt liv sedan en tid tillbaka och åker runt och föreläser för ungdomar mot kriminalitet och våld, med sitt eget liv som avskräckande exempel, då är det väl dags att ompröva den uppfattningen?

Men egentligen är det inte Sebbe Staxx åsikter som är avgörande. Det viktiga är att Kartellen får uttrycka sin mening. Det har radats upp exempel på artister och konstnärer med tveksam bakgrund de senaste dagarna. Kvinnohataren Jerry Lee Lewis, som gifte sig med en trettonåring. Chuck Berry som dömdes för att ha medverkat till barnprostitution.

Hade det varit rimligt att bojkotta dem för deras brottsregisters skull, även om deras musik är intressant och banbrytande? Som kulturkonsument skulle jag säga, självklart, om jag vill uttrycka ett ställningstagande så går jag inte på konserten. Som sponsor? Kanske. Det handlar om av vad ett företag vill förknippas med. Men att påverka artistutbudet på en festival genom att dra bort sponsorpengar är inte självklart bra för varumärket.

En kulturarrangör tar ställning med sitt urval av artister. Men börjar de tumma på den konstnärliga friheten för att en sponsor reagerar, då hamnar de lätt på ett sluttande plan.

Historien om Kartellen och Peace & Love har många bottnar. Den säger något om det nervösa och uppskruvade debattklimatet som kräver snabba och tydliga ställningstaganden. Den säger något om rädslan att trampa snett och hamna i fel åsiktsfålla.

Den säger också något om kommersialiseringen av musikbranschen som gjort att den konstnärliga friheten hamnat allt mer i händerna på sponsorer. När det bränner till är det pengarna som styr.

Det verkar som om både Peace & Love och Dalarnas Tidningar har handlat i moralpanik. Det hedrar Yran att de står kvar vid sin bokning av Kartellen och det är befriande att Mittmedia i Östersund klart uttalar att de inte tänker lägga sig i vilka bokningar Yran gör. Yttrandefriheten är inget man ska bolla med hur som helst.