Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rönnaug Wickzell

/

”Vad sa han? Gustav 54?! Det numret finns inte på min bricka!”

Annons

Med hes stämma och så engagerad att rösten gick upp i falsett kunde hon, som ingen annan, döma ut den mest pålitlige bingoutropare. Självfallet med en stor portion självironi och med glimten i ögat.

Nu går de säkra, bingoutroparna, för den hesa stämman har tystnat.

Det blev precis så som hon ville. Lugnt, stilla, hemmavid och utan oro eller vånda. Mer dramatiskt än så var det egentligen inte. För Gammo. 

När hon föddes den första dagen i september 1917, mitt under pågående världskrig, var det inte som Gammo, utan som Rönnaug Wahlström. De pigga ögonen fanns där redan från början. Wahlström blev till Wickzell vid nästa världskrig. Göte fick de pigga ögonen att gnistra lite extra och det blev ja till både giftermål, hem och barn. Fyra barn blev det och ett stundtals kringflackande liv i sällskap med den tullare hon äktat. En klar februarinatt nästintill ett sekel från födseln var livsresan till ända och facit avundsvärt; mor, maka, syster, svärmor, svägerska, mormor, farmor, gammelmormor, gammelfarmor. Finare titlar än så får man inte. 

Med rullrån och raggsockor, eller en värmande kram och en virkad duk skyndade hon sig att bry sig om. Hon tvinnade släktbanden starkare för varje år som gick, men också vänner, bekanta, alla på klövercaféet och grannar stod i fokus.

”En del är ju så gamla och skröpliga så jag måste ta hand om dem”, sade hon ibland om de 70-åringar hon umgicks med. Väl medveten om att hon var tio år äldre. Och hon blev själv ett bevis på att den som ger också får. Den omvårdnad hon fick i hemmet under slutskedet präglades av värme och stor respekt för en 93-årings starka önskan om ett värdigt slut i en trygg miljö.  

Nog finns det bingo i himlen och nog finns det bingoutropare som lär få höra ett och annat. Men, mest av allt finns där en man som väntat länge. I 49 år har Göte väntat på att få återse de ögon han en gång föll för. Nu har det blivit så. Till sorg för oss som blir kvar, men till glädje för den Gammo vi fick låna. Ta nu väl hand om varandra!

Barnen med familjer

Mer läsning

Annons