Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Romanen Maurice ges ut efter 100 år

Fem romaner, samtliga filmatiserade. Men en fick inte ges ut förrän efter E.M. Forsters död. LO Rindberg har läst "Maurice".

Annons

Fem romaner har han skrivit. Samtliga har filmatiserats och blivit stora publikframgångar. Det har nog bidragit till att han fortfarande är en läst och uppskattad författare. Men redan i fyrtioårsåldern satte han själv punkt för sitt skönlitterära författande för att återstoden av sitt liv verka som litteraturchef i Daily Herald och BBC samt som essäist.

E.M. Forster (1879-1970) är nog mest känd för sina romaner "En färd till Indien", "Ett rum med utsikt" och "Howards End", men han skrev också en roman, som inte fick ges ut förrän efter hans död, det hade han själv bestämt. Romanen "Maurice", som skrevs för precis etthundra år sedan och som blivit film med Hugh Grant och James Wilby i huvudrollerna, behandlar nämligen ett då närmast tabubelagt ämne som homosexualitet.

E.M. Forster, själv homosexuell, var starkt präglad av sin samtids stränga och föraktfulla syn på homosexualitet och skulle sannolikt ha riskerat att i likhet med Oscar Wilde ha straffats och fördömts om romanen givits ut i början av 1900-talet. Men E.M. Forster lät den i manusform cirkulera i bekantskapskretsen, så okänd var den inte.

Etthundra år senare ges nu romanen ut i Norstedts klassikerserie i svensk översättning av Maria Ekman. Det är naturligtvis en åldrad roman, hur skulle den kunna vara annat? Men ett historiskt intresse har den, både litterärt och socialt.

De engelska överklassmiljöer där historien utspelar sig påminner om dem i Downtown Abbey, som vi kan följa i den populära TV-serien. Här är det ättlingar till rika jordägare i lantliga grevskap, som lever sitt överklassliv uppassade av massor av tjänare i ett svunnet England. I enkönade collegemiljöer möts svärmiska tonåringar och knyter vänskapsband, som förväntas hålla genom karriär och i social gemenskap.

Men ibland går det snett, som när Maurice i samvaron med den unge ädlingen Clive inser sin "sjukdom", tvingas söka läkarhjälp för bot mot "sitt begär till unga, attraktiva män" och slutligen bekänna: "Jag är en sedeslös usling av Oscar Wildes sort!".

Forsters roman kan med intresse läsas utifrån sitt historiska perspektiv på den engelska förbudslag mot homosexualitet, som inte avskaffades förrän i slutet av 1960-talet och hur den påverkade mångas liv och uppfattningar. Men historien om Maurice är också en förtätad, spännande samtidsskildring med närgångna porträtt och psykologisk skarpblick när Forster återger den sekulära humanistiska livssyn i frågan, som det skulle ta så lång tid att vinna förståelse för – i England som på andra håll i världen.