Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Roland Cedermark gör min grumlade tillvaro uthärdlig

Att läsa och skriva är det trevligaste – okej, det
näst
trevligaste - jag vet. Tyvärr har det på sistone blivit allt mindre av den varan.

Annons

Mina ögon orkar bara hänga några timmar om dagen framför en bok/tidskrift/tidning/dator. När jag senast hos min polske optiker försökte få ännu mer flaskbottnade glasögon levererades beskedet: Ni lider ju av svårartad katarakt. Av vadå? Av gråstarr.

 Jag min dummer trodde att gråstarr bara var något som drabbar gamla gubbar och kärringar och inte en karl i sina bästa år. Hos (den svenske) ögonläkaren gick det från dåligt till värre eftersom medicinmannen konstaterade också gula fläcken. Jag bad därför om vit käpp och gul armbindel med tre punkter. Ögonläkaren försäkrade att det var på tok för tidigt. Med operation går det enkelt att befria mig från min grumlade tillvaro, försäkrade han.

Nu ska jag opereras så snart som möjligt - eller på landstingets sjukvårdssvenska: inom vårdgarantins 3 månader. Ett öga i sänder med ett par veckors mellanrum ska det skäras i. Därefter ska det dagligen i några veckor sprutas fönsterputsmedel eller nån annan vätska i ögonen innan jag äntligen får nya glasögon. Sicket elände.

När de synkrävande aktiviteterna minskat blir det desto mer av ljuv musik. Min största återupptäckt i min skiv- och cdsamling är Roland Cedermark, den musikaliske jämten från Älvros i Härjedalen. Det är ingen tillfällighet att han kallas för Dragspelskungen. Roland Cedermark, av känd spelmanssläkt, är musikalisk ut i fingerspetsarna. Ömsom snuddar hans fingrar lätt som en fransk fjäril vid tangenterna, ömsom tungt som framtassen hos en härjedalsk brunbjörn. Från den bälgen kommer inga tillfälligheter.

Min första utlandsresa gick till Paris dit jag liftade som 16-åring.  Då, i början av 60-talet, var det fortfarande vanligt med musettedragspelare på franska krogar och caféer.  Jag har nog blivit sentimental eftersom jag aldrig får nog när Roland Cedermark i ”Jag minns Paris” tolkar de stora franska visorna. Från den myllrande franska huvudstaden kastar jag mig till glesbygdens Jämtland och cd:n ”I vår sommardans”. Den innehåller bl a Cedermarks hyllning ”Jämtland, kära Jämtland”. Den låten måste vara en av de största kärleksförklaringar som avgetts till vår kära hembygd.

Kärlek, glädje och vemod är ord som dyker upp i ens huvud när Roland Cedermark spelar och sjunger. Något mer melankoliskt än hans tolkning av ”Visa vid midsommartid” eller ”Flicka från Backafall” får man nog leta efter. Som textförfattare räds Cedermark inte metafysik och livets stora frågor vilket hedrar honom. Nej, jag är varken släkt eller vän med Dragspelskungen men råkar veta att han bor i kulturstaden Sigtuna och enligt Wikipedia är född 1938. Hela 2 miljoner sålda skivor/cd har det blivit sedan debuten 1976, därav 12 i guld.

Om jag satt i juryn som utser LT:s kulturpristagare skulle jag tilldela Roland Cedermark detta Jämtlands finaste kulturpris. Säg en annan nu levande jämte som spritt så mycket glädje, skönhet och harmoni som Roland Cedermark. Och Sten Broman - ”Jag bestrider att dragspelet kan väcka musikintresse hos någon”-  kan slänga sig i kistväggen.

Annons