Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ritz Salomonsson

/

Farfar, Ritz Salomonsson, drack sin sista kopp kaffe i fredags eftermiddag.

Annons

Han fick leva ett långt och innehållsrikt liv. Redan i unga år började farfar att arbeta i skogen som timmerhuggare.

Han har berättat att det fanns dagar då han i 25-30 graders kyla åkte sin moped 2-3 mil för att komma till arbetet. Men en skogens man som han var klagade farfar aldrig utan utförde det han skulle på bästa sätt.

1954 gifte sig Ritz med sin livskamrat Alva Andersson och 1955 föddes sonen Tommy.

I slutet av 50-talet flyttade familjen till Alvas hemgård i Sve, Högarna. Där drev de ett jordbruk tillsammans fram till början av 80-talet. Ritz och Alva delade många fina stunder fram till 2002 då Ritz blev änkeman.

Huset i Högarna byggdes så småningom ut så att Tommy och hans familj kunde flytta hem och ta över gården och därmed kunde vi också med hjälp av personalen på Brännagården uppfylla farfars önskan om att få bo hemma till sista dagen.

Skog, jakt och fiske låg Ritz varmt om hjärtat. I början på 40-talet började han att jaga älg i Högarnas jaktlag. 60 år senare var hundarna och jakten fortfarande det mest frekventa i samtalsämnet hemma i köket där kaffetermosen alltid var full.

Att dricka kaffe och prata gamla minnen var in i det sista bland det bästa farfar visste när han delade med sig av livets händelser och berättelser om bygden och dess invånare kunde vi alla lyssna i timmar.

Barnen var farfars ögonstenar och han älskade dem högt. När synen blev sämre hjälpte de gärna till med diverse sysslor. Att gå in till farfar blev ett dagligt nöje för överst på inköpslistan stod det alltid ”något gott till barnen”. Farfar var alltid så nöjd och tacksam för dessa besök.

Farfar överlevde krigsvintrar såväl som harpest och snöstormar men fredagen den 6 februari 2009 somnade han lugnt och stilla in med nära och kära omkring sig.

Skrattet hos farfar var aldrig långt borta. Han var alltid rolig, go' och glad.

Fyndigheterna duggade tätt i Ritz närvaro, därför avslutar vi här vårt minne med hans egna ord: ”Inte ska man sörja en bortgången vän/ty människa på människa, blir människa igen.

Vi älskar vår farfar, må han vila i frid.

Mer läsning

Annons