Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Riksspelmannen Oline blir sin egen skivbolagsdirektör

/
  • ”I Rendalen har jag mina rötter, och därför känns det så viktigt att föra ut musiken därifrån”, säger Oline Bakkom. Nya skivan ”Frivild” innehåller elva traditionella rendalslåtar och en egen komposition.
  • Oline har byggt fiolen själv.  ”Min förra – en underbar tysk fiol som jag köpte för pengar jag fått i konfirmationpresent – blev stulen. Det var hemskt, men att själv bygga ett nytt instrument hjälpte mig över förlusten.”
  • Välkänd i folkmusikkretsar men kanske inte så känd i Jämtland i övrigt. Riksspelmannen Oline Bakkom har bott i Östersund i ett och ett halvt år. I dagarna ger hon ut en ny skiva på eget bolag.

Hon är Sveriges första invandrade riksspelman och hon har spelat in många skivor både här och i hemlandet Norge.

Nu startar Oline Bakkom skivbolag och ger ut sin musik på egen hand.

– Det är dags att börja bestämma själv nu, säger hon.

Annons

Denna vecka ”tjuvsläpps” Oline Bakkoms nya skiva på marknaden i Rörös. Marknaden är en gränslös fest för folkmusikfolk som Oline aldrig missar, och att lansera skivan där känns naturligt eftersom den bygger på låtar från grannkommunen Rendalen som är hennes hembygd.

Musiken från Rendalen har urgamla rötter och är fantastiskt spännande – låtar för ekvilibrister, säger hon:

– De bygger mycket på improvisation, har en speciell rytm och gott om kvartstoner som är svårfångade i notskrift.

Nej, rendalslåtarna går inte att läsa sig till. Man måste lyssna, och det har Oline gjort sedan hon var en liten flicka. Hon växte upp i en familj där sång och musik var en naturlig del i vardagen, och hade redan längtat i många år när hon fick börja ta fiollektioner vid nio.

Hon spelade både klassiskt och folkmusik. Satt med i Rendalens symfoniorkester (Norges äldsta med 130 år på nacken) från tidiga tonår men valde så småningom folkmusiken.

Det händer väl att självlärda folkmusiker fnyser åt det här med klassisk skolning, men Oline tycker bara att det är fördelar med att ha spelat både-och.

– Det är viktigt att lära sig grunderna, att använda sitt instrument. Sen kan man skapa sin egen musik, hitta egna musikaliska ord att uttrycka sig med.

1986, när Oline var 22 år, blev hon Norgemästare i fiol. Det skedde på den stora Titanofestivalen och finalen avgjordes i rena rockkonsertstämningen med 30 000 personer i publiken. Oline blev den första kvinnan att ta hem mästartiteln och efter det har hon vunnit flera gånger till.

1990 flyttade hon till Sverige och bosatte sig i Delsbo tillsammans med svenske spelmannen Thore Härdelin. 1996 blev hon den första utlänning som erövrat titeln Svensk riksspelman, något som hon är mycket stolt över.

Sedan ett och ett halvt år tillbaka bor Oline i Östersund tillsammans med sin nye man Per Hjärpsgård, mittnordisk filmkommissionär.

Jag frågar hur det kändes att bryta upp från folkmusikens mekka Delsbo och hon svarar att det alltid är svårt att flytta.

– Man svävar ett tag. Första tiden här uppe kändes det tyst och konstigt, men ganska snart kom jag igång. Jag är så pass etablerad som frilansmusiker så det spelar inte så stor roll var jag bor.

Sedan 25 år tillbaka är Oline medlem i Dalakopa, som är en av Norges mest kända folkmusikgrupper. Det går bra att vara medlem på distans, säger hon, förutsatt att man har koll på sin almanacka och inte har något emot att långpendla.

Hon har en lång rad fasta engagemang, som konferencier vid Delsbostämman och Norrbostämman och som festivalgeneral för Saltolouktafestivalen bland annat. Hon syns nästan varje år på Jokkmokks marknad och marknaden i Röros missar hon aldrig.

Men hur mycket spelar du i Jämtland?

– Allt oftare, faktiskt. I januari gjorde jag en länsturné om åtta konserter tillsammans med pianisten Stefan B Nilsson. I mars ska jag hålla kurs och konsert på Birka folkhögskola.

Oline har ofta känt sig ensam som tjej inom folkmusiken. Hon älskar sina manliga kollegor men tycker att fler kvinnor behöver komma fram. För kvinnorna finns där, fast det är männen som syns och hörs och bestämmer.

– Ta bara det här att man alltid refererar till män, att låtarna alltid tillskrivs manliga spelmän. Alla vet ju att melodierna traderats av kvinnor, av mammor som trallat dem för sina barn!

Olines nya skiva är helt och hållet hennes egen:

– Jag har styrt allt – valt ut materialet, bestämt vilka musiker som ska vara med, skrivit texten på skivkonvolutet. Per har tagit omslagsbilden, min dotter har gjort layouten.

Att ensam stå för hela produktionen känns härligt men samtidigt lite pirrigt.

– Jag har lämnat ut mig rejält, säger Oline.

Att starta skivbolag innebär förstås också en ekonomisk risk:

– Det känns som man gungar lite när man måste satsa allt själv. Men jag vet att jag har en stor och trogen publik som vill höra min musik, så jag tror att det ska gå ihop.

Skivan heter ”Frivild”. Det är ett dubbeltydigt namn som säger mycket om hur det känns att äntligen få ta ut svängarna och göra sin egen musik, säger Oline:

– Fri och vild. Dessutom är frivild det rendalska ordet för fjäril – visst är det vackert?

Foto: Ulrika Andersson

Mer läsning

Annons