Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Revolutionen är ett smörgåsbord

Annons


Efter tio år och fyra album står International Noise Conspiracy fortfarande med knutna nävar. Budskapet är det samma, men inställningen delvis ny.

-Ibland önskar jag att jag kunde skriva vanlig svennerock, säger sångaren Dennis Lyxzén.

Men det kan han alltså inte. Femte albumet med International Noise Conspiracy finns i skivhyllorna den 19 november och om någon var orolig kommer nu lugnande besked från rockens vänsterfront. Kampen fortsätter. Eller hur ska man tolka titlar som "Arm yourself", "I am the dynamite" och "Storm the gates of Berverly Hills"?

-Musik måste ha en mening, annars kan man lika gärna lägga ner, säger Dennis Lyxzén.

Ändå svarar han och basisten Inge Johansson överraskande nej på frågan om huruvida bandet har en politisk ståndpunkt.

-Vi är socialister och revolutionärer, men om man ser till vilka tänkare och böcker vi citerar i våra låtar så finns det fullt av motsättningar. Vi vill bara skicka ut allt det här som ett politiskt smörgåsbord, utan att skriva någon på näsan, säger Dennis Lyxzén.
Missförstådda revolutionärer

Bandet hävdar att de inte kan låta bli att göra politiska låtar, men deras tydliga ställningstagande har en baksida.

-Ibland känns det som att vi har målat in oss i ett hörn. Folk förväntar sig att vi ska säga och tycka vissa saker. Den här skivan, "The cross of my calling", handlar till viss del om det, säger Inge Johansson.

Nya skivan rymmer fjorton spår. Dennis Lyxzén och Inge Johansson är noga med att poängtera att det är ett album, inte en rad låtar gjorda för att hamna i en spellista på en Ipod.

-På våra första skivor var vi ganska skräniga och experimenterade mycket. Förra skivan var en rak rockplatta där själva låtskrivandet stod i centrum. Nu ville vi fortsätta att utveckla låtskrivandet, men också få med det skräniga. Vi ville göra ett album som börjar på en punkt och tar med lyssnaren till en annan.
Snälle magister Rubin

Precis som förra gången är det den smått legendariske Rick Rubin som har producerat. Han är en av rockvärldens mäktigaste män och arbetar med artister som Metallica, Weezer och Jay-Z. Dennis Lyxzén och Inge Johansson beskriver honom som en snäll skollärare.

-Han är väldigt bra på att säga vad som är dåligt på ett bra sätt. En otrolig pedagog, säger Inge Johansson.

Dennis Lyxzén som inte ser med blida ögon på folk som vill peta i hans texter minns hur det var förra gången de spelade in en skiva med Rick Rubin.

-Jag hade skickat mina texter till honom i förväg. Fyra dagar innan vi skulle gå in i studion fick jag tillbaka dem. Han hade markerat "FEL" och "DÅLIGT" vid varenda vers på varenda låt. Verkligen - varenda låt! Den här gången visste vi var vi hade varandra så nu gick det mycket smidigare. Den stora poängen med att arbeta med Rick att han ger så mycket inspiration. Han tar verkligen fram det bästa i alla låtar.

Mer läsning

Annons