Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Respektingivande Ulf har lagt practical jokes åt sidan

Tänker inte veva Ulf Dahléns karriär som spelare igen. Läs ändå och begrunda den nedbantade faktarutan härintill. Jag menar, idrottsprestationer är färskvara och vi glömmer så lätt.

Annons
Peter Forsberg, Mats Sundin och Niklas Lidström och några enstaka svenskar ytterligare har varit större i NHL än Ulf. Några enstaka. Inte många. Själv såg jag först Uffes storhet i gamla Z-kupolen när Ulfs gamla pojklagstränare Janne Nordin stötte på med orden: - Pallra dig hit till en av våra träningar så ska du få något att skriva om. Det fick jag. Sedan dess har jag, mest på avstånd givetvis, hängt Uffe i bakhasorna. Känt mig stolt, inte över att jag känner honom, men över att våran grabb från lilla Östersund blev så stor. Extra stolt å Uffes vägnar, att han gått igenom alla sina framgångar i stort sett opåverkad. Aldrig kaxig. Däremot säker på sig själv. Ta hans tränarkarriär. Inte gjorde Uffe som andra inte, att han började på en låg nivå för att arbeta sig uppåt. Verkligen inte. Ni minns väl vilket som var hans första tränaruppdrag, det som kom bara något år efter att han slutat spela. Just det. Assisterande förbundskapten för Tre Kronor. Första tränarjobbet! - När jag blev tillfrågad av dåvarande förbundskaptenen Hardy Nilsson tog det visserligen ett år innan jag tackade ja eftersom jag hade så mycket att ta tag i tillsammans med min familj just då. - Själva grejen att kliva in på den nivån såg jag absolut inte som några problem. När hårt kritiserade Hardy Nilsson ersattes erbjöds Dahlén att fortsätta som assisterande tränare för landslaget men tackade nej. - Det fanns även andra tränarerbjudanden - från NHL och från Elitserien, men jag tog inte assisterande tränarjobbet i Dallas förrän jag först i en säsong jobbat i deras scoutingorganisation. Om framtiden har han nu tänkt färdigt, tycker han. Tränarbiten lockar mest. Och varför då inte anta en av de största tränarutmaningarna i Sverige. Kanske han resonerade när han skrev på för Frölunda och som assisterande tränare fick Janne Karlsson, en av de allra mest attraktiva tränarna på marknaden. Och nu asssterande. Till tränarrookien Dahlén. - Det där är absolut inga problem. Vi är bägge helt prestigelösa. Vilket jag med egna ögon kan se både när jag får sitta med i tränarrummet där det analyseras och videogranskas spelsekvenser och uppställningar in till minsta skridskoskär som är taget. Sak samma ute på isen där duon Dahlén/Karlsson turas om att basa för övningarna. I och med att jag får komma så nära ser jag också tydligt den harmoni som råder i gruppen. Okey att Frölunda repat sig efter en urusel start. Nuvarande tabelläge är ändå inget att jubla över för vare sig fans eller experter som tippat att i år ska det bli Frölunda som tar guldet. - Vi har haft bra stämning hela tiden, säger Uffe och drar ur minnet vareviga detalj som i hans tycke oturligt gått laget emot i förlustmatcherna. Egentligen, får jag veta, har Frölunda bara gjort en dålig match samt en dålig period i en annan. Att målen inte kommit trots bra spel kan ha berott på, säger Ulf, att Frölunda i stort sett vann allt på försäsongen. Att det gick lite för lätt. Sakta men säkert har nu pendeln börjat svänga tillbaka. Frölunda knaprar åt sig poäng. Skulle gissa, blir ju ingen expert precis av att följa ett par träningspass, att mycket handlar om den ledarstil som duon Dahlén/Karlsson kör med är starkt bidragande. Ingen tvekan om att de båda intensivt lever med under både träningar och matcher men det handlar om pådrivande och uppmuntrande tillrop. Aldrig råskäll. - När vi tar upp något vi vill rätta till hos en spelare gör vi det enskilt och i efterhand. Sker det inför hela gruppen snackar vi i generella termer vilket i och för sig ofta innebär att alla förstår vilka spelare det handlar om. En filosofi Ulf har är dessutom att vara sparsam med kritik när laget går dåligt och att då i stället ta fasta på de positiva bitarna. - Alla är mycket mer mottagliga för kritik och har lättare för att tänka konstruktivt i ett läge då laget går bra. Tveklöst har Ulf spelarnas respekt. Trots att han som vanligt skojar - till och med hoppar in och leker när det vankas tvåmålsspel - och har glimten i ögat. Inga practical jokes längre däremot. - Dom är det slut med nuförtiden, säger han när jag börjar misstänka att han planterat något oönskat innehåll i min fotoväska. Får väl tro det, Kanske. Respekt var det. Eller som i Uffes fall medfödd naturlig auktoritet. Något som visade sig så tidigt i karriären som att han när han började spela i ÖIK:s A-lag som 15-åring så var det unge herr Dahlén som tag tag i lekar och frågesporter på de ofta själsdödande långa bussresorna (ÖIK spelade på den tiden regelbundet mot lag som Piteå, Kiruna, Clemensnäs och hela den konkarongen). Det finns ett gäng, låt vara ett litet gäng, herrar i Frölunda som är större chefer än vad Dahlén är. Exempelvis klubbdirektören och sportdirektören. För gemene man är Dahlén ändå den store Frölundabossen. Hittills har han, kaffedarrande eller inte, pallat för trycket även om jag nog kan ana en liten rynka av allvar som inte setts tidigare eller om det nu bara är det faktum att årsringarna börjar synas. Och han gillar det han gör. Skulle han inte göra på samma sätt om han inte hade sin fru Maria och barnen Johanna, 13, och Jonathan, 10, med på banan. - Oerhört viktigt och vi fattar alla beslut tillsammans. Vi lever ett liv i äventyr och vi gillar det. Fasta punkten är ändå, säger han, villan i Östersund. - Så är det även om vi speciellt det här året inte hann vara hemma så mycket. Säsongen med Dallas räckte länge och efter bara några veckor var det att kliva på här i Frölunda. Vad som inte alls hanns med i somras var något som Ulf verkligen gillar, nämligen att fiska. - Inte en enda fisk blev det. Och när jag antyder att det kan ha berott på det klassiska, att han fiskat men inte fått någon fisk plockar han direkt upp mobiltelefonen och börjar knappa. _ Vad säger du om det här då, va? Vad ska jag säga. Bild på två fula laxar där Ulf är den som står till vänster. - Tog två på flugspö i Alta i Norge förra sommaren. En på tio kilo och en på 14. Okej. Han hann inte fiska i somras. Ett långt liv som elitidrottsman. Egen träning nu, undrar jag. - Försöker hinna med lite spinningcykling. Finns faktiskt inte så mycket tid. Att vara ishockeytränare på heltid är väldigt tidskrävande. Varpå han påstår att han planerar att åka Vasaloppet framöver. Okej. Då åker vi i lag, säger jag. Det ska vi inte får jag veta. Uppenbarligen har han fortfarande mardrömmar om ett cykelpass jag lurade ut honom på för några år sedan. Uffe var enormt stor som ishockeyspelare. Kan inte ha berott på överlägsen kondition om jag säger så. Nåväl. Tränarjobbet är vad som gäller i dag. I framtiden? - Jag vill inte binda mig vid ett svar. Det har jag inte minst lärt mig efter att ha slutat som aktivt två gånger och börjat om igen. - Någonting i en stor ishockeyorganisation kommer jag i alla fall med säkerhet att syssla med. Klart det. Något annat har han ju inte sysslat med i hela sitt liv. Efter den aktiva karriären kom det ena erbjudandet efter det andra om attraktiva hockeyjobb så slag i slag att han aldrig haft vare sig tid eller anledning att fundera över om det kanske skulle kunna finnas något annat att göra.

Mer läsning

Annons