Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Resning i radhuslängorna

Även om opinioner snabbt kan förändras, verkar vi se något av ett skifte i det politiska medvetandet.

Annons

Om det är en varaktig förändring återstår att se, tendensen är dock intressant. Ibland är det politiker eller organisationer som sätter dagordningen, men den här gången är det många människor samtidigt som har fått nog.

Dalademokratens Göran Greider sätter i en ledare ord på en rörelse som varken har medlemsregister eller talespersoner. "Det verkar som om väljarna själva, svenska folket, är på god väg att forma en ny agenda för politiken och det utan någon hjälp från konsulter eller pr-makare".

Det var inte så här regeringen hade räknat med att nästa års utlovade skattesänkningar skulle tas emot. Med kommentarer som "Vår familj klarar sig bra, några hundralappar mer eller mindre gör ingen större skillnad, satsa i stället pengarna i välfärden".

I helgen visade en opinionsmätning att endast en tredjedel av väljarna välkomnar ett femte jobbskatteavdrag.

Missnöjet mot den förda politiken hörs inte längre bara från de "förlorande" grupperna, sjuka, gamla och arbetslösa, utan från dem som enligt kvällstidningarnas tabeller är att betrakta som vinnare på högerpolitiken. Men det är kortsiktiga vinster som inkasseras. Vad gör några hundralappar extra om det fattas vårdplatser på sjukhuset? Om ens gamla mammas enda kontakt med yttervärlden är en sönderstressad hemtjänstpersonal som måste vända i dörren? Eller om ens barn "försvinner" i förskolans stora barngrupper?

Till och med i Stockholm, Moderaternas skyltfönster och tidigare trygga hamn, märks värderingsförskjutningen. Vore det val i dag skulle det bli maktskifte i huvudstaden. Stockholmarna har börjat vädra sitt missnöje mot skattesänkningarna, utförsäljningarna och marknadsexperimenten. Man kan inte rea ut hur många förskolor och vårdcentraler som helst, till slut kommer det en motreaktion.

Fredrik Reinfeldts strategi för att hålla oss på kroken har varit att koncentrera den politiska debatten kring mina skattesänkningar, min sänkta fastighetsskatt, mitt rut-avdrag. Nu hörs folk tala om vår skola och vår äldreomsorg. Här har Moderaterna inga svar. Är det inte skattesänkningar ni vill ha?

För Socialdemokraterna, som historiskt har lyckats förena arbetares och tjänstemäns intressen i breda allianser, finns andra möjligheter att kanalisera detta värderingsskifte. Precis som Moderaterna 2006 lyckades fånga en stämning i folklagren, har nu Socialdemokraterna chansen att göra detsamma. Fast den här gången baserat på insikten att vi i allt väsentligt sitter i samma båt.