Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reseda Engqvist

Solen sken den sista dagen och vi tror att Reseda somnade in med kinden mot kudden, med själen fylld av sommar, sol, värme och dofterna av alla sina älskade blommor.

Annons

Reseda, denna jovialiska människa som hade “carpe diem” som livsdevis. Ta vara på dagen. För Reseda var det den största skatt i livet att sitta i solstolen, känna värmen, se solglittret. Det är väl dessa minnen som, trots sorgen och tomheten efter Reseda, gör att alla lysande ögonblick som vi fått erfara tillsammans med henne, kan förnimmas. Att livsglädjen och livsvisdomen trots allt tar sig fram till oss sörjande, som en gåva att ha med oss i våra egna liv.

En annan kraftkälla som Reseda hade var hennes ordrikedom. Hon kunde bemästra svårigheter i sitt liv genom att beskriva tillvaron detaljerat, visionärt och använda språket som en hävarm för att alltid vilja se livet från den ljusa sidan. Reseda brukade inte heller oroa sig i onödan, så klokt av henne att inse att energin behövs när något inträffar och inte slösa med den till att ängslas och ta ut något i förskott, för ingen vet något om framtiden menade Reseda. Visst är det sant, det enda vi vet något om är nuet.

Trots att Reseda var en hängiven soldyrkare var hon en nattmänniska. Det var inte bara några få stjärnklara nätter som Reseda satt vid köksbordet i Ängersjö med något klurigt korsord som måste lösas. Nej det var henne en trogen vana och korsordet måste lösas innan hon kunde gå till sängs om hon så skulle sitta uppe ända till morgonkvisten.

Vi saknar Reseda mycket men vi är också oändligt tacksamma att vi fick henne som gudmor och att vi har fått leva så nära henne.

Linnea och Anita Duran