Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rektorns hälsning förgyllde realisternas” 50-årsjubileum

/
  • 19 av 26 elever i Bergs realskolas avgångsklass anno 1959, samlade till 50-årsjubileum. Stående från vänster Gölin Linder (Jönsson), Kerstin Halvarsson, Signe Sjöquist (Molander), Eva-Lis Hjelmqvist (Jonsson), Gudrun Olofsson (Eriksson), Olle Skogman, Lilian Eriksson, Rolf Pålsson, Anna-Martha Magnusson (Jonsson), Majvor Olofsson (Eriksson), Tommy Ångström, Birgitta Iwald,  Kjell Ericsson, Börje Sjödin. Främre raden: Maj Byström (Jönsson) Yvonne Bergqvist, Anita Holmberg (Folkesson), Gudrun Kilhlman (Olofsson), Gunnel Ekeblom (Paulsson).

1959 kom våren tidigt till Svenstavik. Blåsipporna tittade fram den 5 april och björkarna slog ut den 13 maj, i god tid före skolavslutningen.

Annons

Den 21 maj tog de 26 eleverna i klass 4:4, realskolans avgångsklass, sin efterlängtade examen. I somras återförenades de till ett uppskattat 50-årsjubileum, och en av de saker som förgyllde dagen var en hälsning på vers från Carl-Göran Ekerwald, som var rektor för realskolan på den tiden.

Ekerwald hade plockat fram sin dagbok från 1959, och i sin dikt till klassen berättade han bland annat om vårens intåg det året. Och om både lärarnas och elevernas våndor inför den stundande examen, där ”storgobban” hade kallats in för att kontrollera att kunskaperna satt där de skulle.

Pensionerade polisen Kjell Ericsson var en av eleverna i klassen, och han hade tillsammans med klasskamraten Signe Sjöquist organiserat jubileet.

– Jag hälsade på Carl-Göran Ekerwald i hans hem i Uppsala i våras, och frågade förstås om han inte kunde komma och vara med på vårt jubileum. Det kunde han inte, men några veckor senare kom hans hälsning med posten, berättar Kjell.

Han berättar också om annan höjdpunkt under jubileumsdagen; besöket i det hus där realskolan var inrymd.

– Vi höll till i en stor, herrgårdsliknande byggnad som kallades Högstorp och låg uppe på höjden ovanför den nya skolan. Bertil Nilsson, nuvarande ägare till gården, öppnade dörrarna och bjöd in oss på kaffe och tårta.

Ett besök på Ovikens gårdsmuseum ingick också i programmet för jubileumsdagen, som avslutades med middag på kvällen. En middag som drog ut på tiden, precis som sådana middagar plägar göra:

– Det blev midnatt innan vi hade pratat färdigt, avslutar Kjell Ericsson.

Mer läsning

Annons