Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reklam – till döden skiljer oss åt

Annons

Hej läsare, här kommer en liten utmaning. Det är inte din vanliga Facebookutmaning som säger vilket husdjur du egentligen borde ha varit. Du kan heller inte vinna något bara för att du spenderar fem minuter på att läsa. Det jag vill utmana dig till är att släppa allt och börja tänka själv. Men innan du börjar tänkte jag kort dela med mig av en reflektion om det konstanta intrång i vår vardag som reklamen står för. Ett intrång som är med oss från födseln till våra sista andetag.

Under en period i New York fick jag en viktig, men samtidigt oroväckande, inblick i ett av världens största skivbolag. Jag jobbade med PR vars enda uppgift var att skapa kontakt med olika målgrupper och forma dem till att följa och köpa allt som var relaterat till artisterna. Musiken kändes oftast bara som en bisak.

Artisternas målgrupper var främst väldigt unga människor, som oftast också är de mest formbara i samhället - alltså ett tacksamt byte. Vi tog mer än gärna över vårdnaden från föräldrar, som naivt trodde att det var de som berättade vad som var rätt eller fel för sina barn. Nej, det är Miley och Kanye som tar hand om den moraliska biten.

Det gällde bara att lokalisera alla målgruppens svagheter, styrkor och platser för att sedan hitta ett språk som de kunde relatera till. Sedan var det bara att repetera ett budskap på alla platser de rörde sig inom så pass många gånger att lojaliteten vanns. Och de började köpa.

Det krävs inte ett geni för att förstå att moral och etiska gränser inte existerar i en människoindustri där allt och alla ska säljas så fort som möjligt. Allt är ruttet ända in i märgen. Ändå prostituerar vi oss tillsammans som en glad liten familj.

Så ser musikbranchens PR-maskineri ut.

Nu kommer utmaningen. Vad händer om vi öppnar våra ögon och reflekterar över hur många gånger per dag vi, utan vårt tillstånd, blir uppmanade att agera på ett visst sätt?

Du vaknar och äter dina cornflakes som lovar dig alla nyttiga fibrer du behöver, därefter borstar du dina tänder med den speciella tandkrämen med mikrokristaller som alla tandläkare rekommenderar. På väg till jobbet möts du av reklamskyltar som säger att du behöver byta jobb, mobil, partner, kläder, kropp, bil och TV. Och banklån. Och sedan får du inte glömma att resa också.

På jobbet är du ständigt uppkopplad mot sociala medier som registrerar allt du skriver, fotar och gör, så att du kan förmedla vidare en surrealistisk och för dig, underhållande värld av nonsens. Innan du går hem blir det ett besök i matbutik, där ett hav av varor väntar med öppna armar. Varor som säger att just DU är världens viktigaste kund.

Därefter vaggar du dig själv till sömns med dina tv-program som slutligen berättar att det är en ny dag imorgon med nya kommersiella mål som väntar.

Reklam går i mångt och mycket ut på att sälja en lögn och en photoshoppad dröm som du aldrig kommer att uppnå. Den för evigt blåa himlen, den slimmade kroppen, de perfekta barnen, det gudalika sexet.

Saken är bara den att reklamvärlden vill inte att du ska vara lycklig, för lyckliga människor konsumerar inte.

I den artificiella värld som har skapats är vi människor en vara med ett bäst före-datum. Allt går att köpas och allt är provisoriskt: kärlek, konst, jag och du.

Titta noggrant omkring dig just denna dag när du ändå har läst denna krönika. Försök att registrera allt du ser och hör i reklamväg. Fundera på vad reklamen uppmanar dig till och multiplicera det med 16 timmar per dag i 365 dagar. Fundera också på hur det kommer sig att reklam som konstant trycker ner oss får visas utan vårt tillstånd på alla offentliga platser, samtidigt som vi är förbjudna att ta bort den.

Kanske är svaret att det på ett globalt plan under 2013 spenderades 938 miljarder kronor på reklam.

För mig personligen lovar reklam allt utom behållningen av den fria viljan.

Så lev. Köp. Dö.