Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Reinfeldts farliga kommentar

Arbetslösa kan delas upp efter sådant som ålder, utbildningsnivå och behov av arbetsmarknadspolitiska insatser. En arbetslös universitetsutbildad Abdul Mohammed som talar knagglig svenska har ett behov. En arbetslös Anders Andersson som sorterades bort under fordonskrisen har ett annat. Det finns ingen anledning att ställa dessa två individer mot varandra – bådas inträde på arbetsmarknaden är lika viktigt.

När Fredrik Reinfeldt tidigare i veckan beskrev läget på arbetsmarknaden som hyggligt bara man räknade bort ungdomarna och invandrarna ur statistiken, var det en desperat statsminister som gick över gränsen. En av få ickemoderater som applåderade Reinfeldts uttalande var Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Glädjande att statsministern har kommit till insikt, hälsade SD-ledaren.

Att ungdomar och utrikesfödda är överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken är ingen nyhet. Vad som däremot börjar bli allt mer tydligt är att regeringen misslyckats med att bryta ned det strukturella motstånd som hindrar ungdomar och invandrare, alltså de som Reinfeldt vill exkludera i sin verklighetsbeskrivning, från att få in en fot i arbetslivet.

Det är inte Fredrik Reinfeldts grannar i Täby, ”etniska svenskar” mitt i livet, som bär utanförskapets ok.

Bit för bit krackelerar bilden av den moderata framgången. Regeringen anklagas, inte av bara av oppositionen, utan av den ekonomiska expertisen, för att bränna miljarder på verkningslösa åtgärder. Till och med jobbskatteavdraget, grundbulten i arbetslinjen, blir allt oftare ifrågasatt. Men en regering kan inte backa från hundratals miljarder i skattesänkningar. Däremot finns alltid en möjlighet att vältra över skulden på ”dom andra”. Vore det inte för invandrarna så … Eller som Reinfeldt ordagrant uttryckte det: ”Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet”.

Behovet av politiker som rakryggat bemöter den ”vi mot dom”-retorik som grasserar i Europa har sällan varit större än under denna kritiska vår, när eurosamarbetet, ja hela kontinentens återhämtning, balanserar på en knivsegg.

I val efter val ser vi hur extrema partier profiterar på människors oro för framtiden; Nationella Fronten, sju miljoner röster i det franska presidentvalet; nynazistiska Gyllene Gryning, en halv miljon röster i det grekiska parlamentsvalet. Gemensamt för dessa och andra missnöjespartier är att det alltid är ”dom andra” som bär ansvaret för underskotten och arbetslösheten.

Drygt två år återstår till valet. Är detta regeringens nya försvarslinje? I så fall kan Jimmie Åkesson ställa champagnen på kylning redan nu.