Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Regeringens blåsning

Det är ganska stor skillnad mellan att utbilda sig till lärare och läkare. Särskilt om man aldrig haft en tanke på att utbilda sig till det förra, men länge drömt om att läsa medicin.

Annons

Men för studenter som gick ut gymnasiet 2003 eller tidigare försämras nu drastiskt möjligheterna att komma in på högskolans mest populära u t bildning ar . Anledningen är regeringen s förändrade antagningsregler . Den t idigare maxpoängen från gymnasiet , 20,0, är numera höjd till 22,5. Tillägget har införts för att premiera gymnasister som läser mer krävande kurser i matematik och språk.

På utbildningar, exempelvis läkare och psykolog, som tidigare krävde 20,0 kommer antagningspoängen från och med höstterminen att bli omöjligt hög för personer med högsta betyg från 2003. Toppbetyget blir makulatur och för den 26-åring som slet som ett djur på gymnasiet eller komvux är blåsningen total.

Men någon gång måste man ju komma till skott, har man dragit på sina studieplaner i sju år kan man väl anta att personen aldrig lär börja plugga? Det går att räkna upp en rad giltiga skäl varför en del väljer att vänta med sina studier: jobb, familjebildning, sjukdom, osäkra framtidsplaner, mognad. När det gäller särskilt ansvarsfulla yrken som läkare är det sista, mognad, en extra viktig parameter. Ska man arbeta med andras liv och hälsa är det kanske rent av önskvärt att man hunnit lära sig lite mer om livet och den svåra konsten att vara människa innan man drar på sig vitrocken.

Men detta är egentligen ett stickspår, det viktigaste är nämligen principen: ett betyg är ett betyg.

Medelåldern i den svenska högskolan är relativt hög och i ett samhällsekonomiskt perspektiv vore det bra om fler studenter snabbare kom ut i arbetslive t . Några ska ju försörja det nuderska ”köttberget” ...

”Man måste dra en gräns någonstans”, säger en underhuggare till utbildningsminister Jan Björklund. Måste man verkligen det? Hade det inte varit möjligt att utforma ett system med fler urvalsgrupper, en för studenter med äldre betyg och en för studenter med de nya tilläggspoängen? Urvalsgruppernas storlek får sedan anpassas för att vara proportionerliga mot respektive grupps storlek. Visst, gymnasieskolans innehåll har förändrats sedan 2003, men ingen kan väl på allvar hävda att en medicinstudent med gamla betyg skulle vara sämre rustad för läkarstudier.

Det livslånga lärandet – pyttsan! Inte med den här regeringen.