Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Recension: Manic Street Preachers

"Futurology"

Annons

(Sony Music)

Bästa låt: "The next jet to leave Moscow"

James Dean Bradfield ljög. "I can't fight this war anymore" sjöng han på förra årets "Rewind the film", ett välkommet avbrott från Manic Street Preachers allt mer förutsägbara arenarock. Gitarrerna tonades ned till förmån för melodier och eftertänksamhet, och en ny riktning kunde anas för de brittiska veteranerna. Albumets varma mottagande bådade gott för "Futurology", syskonskivan som spelades in under samma period.

Dessvärre är gitarrerna tillbaka med besked.

"Let's go to war" vrålar Bradfield, och vi är plötsligt på en idrottsarena framför 50 000 åldrande fans igen.

Stundtals får man känslan av att varje låt på "Futurology" är en hyllning till en specifik förebild från 80-talet. Duran Duran, The Clash, Bruce Springsteen och David Bowie hörs i flera låtar, medan Scritti Polittis Green Gartside gästar på "Between the clock and the bed" för att understryka tidsandan.

Emellanåt blir det överraskande bra, som i Clash-pastischen "The next jet to leave Moscow". Dessvärre räcker inte bandets entusiasm till. Albumets inledande energi övergår i andfådd slentrian, och för många gånger tippar "Futurology" över i sönderproducerad arenarock.

Joachim Sundell

joachim.sundell@tt.se