Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Recension: Edge of tomorrow

Premiär: 5 juni 2014 Filmstaden
I rollerna: Tom Cruise, Emily Blunt, Bill Paxton med flera
Regi: Doug Liman
Speltid: 1 timme 53 minuter
Censur: 11 år

Annons

Betyg:3

Det tar 25 minuter, sedan dör Tom Cruise. Lugn i stormen, det är ingen egentlig spoiler.

För om "Oblivion", Cruises senaste sci-fi-film, bar spår av Chris Markers "Terrassen" och Kubricks "År 2001 - ett rymdäventyr" är det i "Edge of tomorrow" till den gamla Bill Murray-klassikern "Måndag hela veckan" som tankarna går. Ytterligare tio minuter in dör han nämligen igen.

I den här högteknologiska framtidsdystopin, som bygger på Hiroshi Sakurazakas roman "All you need is kill", har jorden blivit invaderad av snabbrullande tentakelprydda utomjordingar. Filmen nickar till både första (slaget vid Verdun) och andra världskriget (D-day och landstigningen vid Normandie) för att vi riktigt ska förstå allvaret.

Major William Cage (Tom Cruise) är en mesig pr-strateg för militären, som mot sin vilja blir inslängd på frontlinjen. Utan någon stridsvana blir han dödad direkt i det brutala kaoset. Sedan vaknar han till en ny dag. Och blir åter inslängd i krigets hetta. Och dör. Och vaknar.

Faktum är att han kittlande nog återupplever samma dag om och om igen.

Ok, lite tjatigt blir det.

Men precis som Bill Murrays väderpresentatör Phil på sin tid, använder William Cage sin tid i omtagslimbo väl och blir dessutom förtjust i en Rita.

I det här fallet den deffade krigshjälten Rita Vrataski (Emily Blunt) som hjälper honom att utvecklas till en riktig hjälte.

Naturligtvis. För att vi inte ska glömma vem vi har att göra med slänger filmskaparna in en scen där Cruise åker motorcykel precis som i fornstora dagar. Den spänstiga och slätkindade femtioplussaren är lätt overklig i sig själv och för bästa Cruise-effekt bör han alltid spela på den här utomvärldsliga, exklusiva rädda-världen-nivån.

Där gör han ingen besviken, även om resten av filmen mest består av välkänd alieninvasions-stapelvara, kryddat med några riktigt maffiga actionscener. Samt tidsenlig, helt onödig, 3D.

Miranda Sigander/TT

miranda.sigander@tt.se